Många L

Vilket svenskaläraret är det som stavar rolllek med tre L?

Hollywood och jag

Mmmmmmmmmmmm...umsigt!

Dag 3 på supermatsdieten. Jag är lovad en storlek mindre efter den här veckan. Har dessutom en vag förhoppning om att bli piggare, gladare och lite snyggare. Det är väl inte för intet som dieten marknadsför sig med Jennifer Aniston och Heidi Klum på bilderna. De två första dagarna var maten lite så där...fick tvinga i mig bönor och överkokt broccoli I receptet stod det att småbuskarna skulle vara al dente, men då hade inte dietkonstruktörerna förstått att jag skulle var prinsessa i en komplicerad rolllek och ha en trött liten bebis på armen som kräks små stänkar illaluktande Västkustgryta då och då medan jag passade koktiden...

Idag var det i alla fall en fantastisk pastasallad med röd pesto och ugnsrostade grönsaker, nötter och färsk basilika till lunch. Mycket smaskigt! Jag gissar trots att jag har 4 dagar kvar att det blir det enda supermatsreceptet värdigt min receptbok.

Fast vem vill vara Jennifer Aniston? Hennes Brad lämnade ju henne...kanske inte pga några yttre defekter, men ändå...Jag är rädd om min Brad, så jag satsar främst på det där med en storlek mindre (eller två) och en massa piggare.

Stolta föräldrar

När det är fotbollsträning är vi stolta och förundrade. Var kommer all denna talang ifrån? Han har ju medföddvi bollkänsla och han behandlar bollen långt mer tekniskt fulländat än de andra barnen...Han är dessutom sötast av alla, trevligast av alla och han lyssnar bättre än de andra...

De andra ja...de har ju också föräldrar som ivrigt påhejar deras insatser på plan och i deras blickar ser jag att de tänker om sina små telingar precis somvi tänker om våran. I deras ögon (vilka säkert inte har samma synskärpa och objektivitet som våra) framstår deras avkomma som den mest talangfulla av de 34 småkillarna som irrar runt med boll och fotbollskor.

Så fel de har! Men gör det deras liv gladare så kan de väl få leva kvar i illusionen. Vikan ju känna oss trygga i att det är vi som faktiskt har den mest begåvade grabben...rent objektivt alltså! :)

Idoldyrkan

Johan Oremo är den stora idolen. Harry sken som värsta vårsolen när han kom hem efter matchen ikväll. Målspottarens päron sitter på raden framför honom på hemmadrabbningarna och Harry brukar alltid byta några ord med mamman. Förra matchen berättade han för henne att han ritat en bild av Oremo som han är jättestolt över. Den lovade han att hon skulle få. Idag hade han med sig teckningen och de i sin tur hade med sig en signerad idolbild från sin son till just vår lille fotbollsälskare. Det var och är så klart enormt stort för Harry. Jag fick rama in bilden medan han sprang ut och kickade lite boll. Bilden står nu på fönsterbrädan inne hos honom. Själv sover han gott och jag kan sätta min högra hand på att han drömmer om Strömvallen.

Visst har de sett ut så här?

Hörde en kul sann historia vid vuxenbordet på fyraårskalas idag:

Tvåbarnsmamman badar med en av sina små döttrar.
Dottern lyfter upp mammas bröst med sina händer.
"Visst har dina tuttar sett ut så här förut?"

Man ska inte sukta efter svunna tiders storhet och glans. Fast visst vore det väl trevligt om något mirakulöst skulle hända, som att man vaknar en morgon med mindre långa och mer välpumpade tuttar än de som möter en i spegeln idag?

Onsdagsromantik

Igår var jag och Håkan till Borlänge för att beställa kök till nya huset. Det blir släta vita luckor med grepplist och skivor i valnötslaminat. Det kommer att bli såååå bra!

Eftersom att vi hade barnvakt fick vi en halv dag tillsammans bara vi två, och det blir i sanningens namn inte ofta nu för tiden. Härligt bara att åka bil tillsammans - i framsätet... Även om vi hinner prata och umgås bara vi på kvällarna när prinsarna somnat så är det inte samma sak riktigt. Då har vi ju så att säga ständig jour plus att det samtidigt ska röjas efter dagen, vika tvätt, diska mm. Trötta efter dagen dessutom. Dagar som igår lever vi länge på.

Som grädde på moset åkte vi till Faster Ellens Wärdshus på lunch på hemvägen. Oxrulader i gräddsås och klyftpotatis känns lyxigt romantiskt en onsdag. (Oftast blir det microvärmda rester eller en snabb tallrik fil medans jag matar Valter. ) Vi hade inte behövt bilen de sista två milen hem för vi hade kunnar rulla med egen kraft efter den lunchen...

Det finns ingen i hela världen som är så bra att prata med som min man. Vi har alltid intressanta saker att diskutera. Han hjälper mig att utvecklas till det bättre och jag vill gärna tro att jag gör detsamma för honom. Hoppas att jag kommer ihåg att visa vad han betyder för mig även i vardagen.

Gamla synder som springer ikapp mig

Det gick bra så länge mina ben var friska och snabba och hjärnan hela tiden på helspänn. Gamla synder hann aldrig ikapp mig. Nu när jag springer som en halt gammal byracka och ständigt är luddig i tanken ser hotet annorlunda ut.

På högstadiet fick jag en fyra i syslöjd. Vi skulle bland annat sticka små babyvantar i mjukaste garn i snuttiga pasteller. Jag tog hem arbetet och lurade min stackars mamma att hjälpa mig lite. Jag hade ju redan stickat ena vanten; den som var kvar på skolan. Sedan lurade jag min stackars fröken att jag hade stickat hela paret men tappat bort den ena. Det var så jag fick mina betyg.

Synden straffar sig själv med tiden. Jag kan inte längre fly. Beställde "Mitt första broderi" till Harry. Komplett med garn, plastnål och förtryckt bild. "Från 4 år". Det sorgliga är att jag inte fattade hur man skulle göra. Pingu skulle ha förblivit en suddig bild på rutigt plastark om inte mamma än en gång räddat mig. Sent att ångra sig nu, men jag kanske skulle ha hängt med bättre på lektionerna.

Gubben i lådan

Vilken lycka att...

1) leka med mormor

2) sitta själv

3) välja leksak själv

Svårfångad glass

Att tjat inte fungerar upptäckte jag för länge sedan. Ändå hör jag mig själv säga samma saker i trött och irriterad ton gång på gång på gång på gång...
Hallå? Sluta upp med det där! Du beter dig som en fyraåring själv!
säger den lilla kloka varianten av mig till mitt irrationella ego. Så nu testar jag nya grepp. Människan är primitiv, så det som kan tänkas ge resultat är straff och belöningar. Straff känns lite medeltida, så jag kör på alternativ två.



Om du inte bråkar om kläder på hela dagen och om du är trevlig mot oss när vi påminner dig om att du ska gå och kissa så får du måla en ruta på kvällen. När hela bilden är målad får du åka till pizzerian och köpa en glass - vilken du vill!



Jag får så få kommentarer på mina inlägg. Kanske är det så att ingen orkar läsa längre? Det har väl blivit uppenbart att mina tankar om livet inte är så djuplodande och intressanta? Men om du vill så kan du väl gissa hur resultatet av detta experiment blir. Blir bilden någonsin färdigmålad? Hur länge tar det i så fall? Klarar vi av att vara konsekventa i bedömningen? Eller faller hela projektet i glömska om ett par dagar?

Karlsson Linné

Morgonens sång:

Karlsson Linné, Karlsson Linné

han är så bra

han är bra att ha

för han har sagt namn till alla blooooommor

Karlsson Linné, Karlsson Linné

Vem är hon?

"Panikångest, känsla av svår ångest, panik (..) Uppstår ofta i pressade situationer(...) Vanliga symptom är hjärtklappning, yrsel, ansträngd andhämtning, bröstsmärtor och kvävningskänslor."

Det ösregnar och det åskar. Med andra ord en dag som gjord för shopping. Nu när mamma och pappa är här har jag ju med mig både smakråd och barnvakter till stan, borde inte kunna misslyckas. Dagens projekt skulle bli att köpa ett par byxor. Har inte kunnat klämma i mig i gamla byxor sedan Valter kom för exakt 6 månander sedan. (Hipp hipp hurra för dig lilla älskling!) Mjukisbyxorna känns rätt sunkiga, nerspydda och ohippa.

Ångesten slog till redan i första provhytten. Total förvirring och panik. Vem är människan i spegeln och vilka synder har hon begått i sina tidigare liv för att förtjäna denna oformliga koloss till kropp? Det svämmar över, det skaver och värst av allt...hon har blivit tant! I tredje och sista provhytten kom bröstsmärtorna. Det är sant! Det var bara att avbryta. Vem försöker jag lura? Jag har det väl bra 18 km från civilisationen i gamla velourbyxor? Varför göra sig till?

Att anlägga en park

...eller en dag med morfar

Hårt slit i trädgården. Åtminstone en som kallar vår förbisedda skogstomt för en potentiell park.

Sedan packa ryggsäcken med saft och kakor för en liten utflykt. "Vi såg hundratusentals gässar."

En gås- flera gäss

en smörgås- flera smörgäss?

Rätt låt vann

Lite besviken är jag. Det var liksom ingen sport igår. Vinnaren var så självklar och så rätt. Inga klappar på axeln och hurrarop för att man förutsåg det. Ungefär lika överraskande som att Sveriges enda tolvpoängare kom från Danmark och Norge.

Harry höll sig vaken hela tävlingen. Han tyckte så klart att Lordi var bäst! Annars var hans enda fullpoängare Finland och Ukraina. De bidragen fick hundra miljoner poäng av tio möjliga. Starkt jobbat! "Det är så bra så jag börjar dregla", var kvällens skönaste kommentar och det var just Finlands bidrag som utlöste den chips- och portelloblandade salivutsöndringen. Förresten så var Harry den enda av oss som såg Ukrainas påstådda storhet. Klädseln hos "After Dark meets Alexander Bard och Supersnälla silver-Sara" gick visst hem hos rymdvarelsefascinerade fyraåringar.

Sömnigt

Sssssch...bara viska nu, för jag vill inte att de två små vaknar ännu.

Det är så tyst!

Det är så skönt!

En stunds lisa för själen!

Ikväll är det schlagerfestivalen och Harry och jag laddar redan.

Jag hejar på the Ark. Det gömmer väl sig en skygg liten nationalist därinne någonstans.

Harry hejar på Lordi. Det spelar ingen roll att de inte ska vara med och tävla i år. Han hejar på dem i alla fall. Vi ska äta chips och godis tills vi somnar i soffhörnet.

På tal om sömn...i natt var jag tvungen att tassa upp för att hämta kameran. Titta själva varför.

Ser ju inte helt bekvämt ut, men han sov så sött och susande ändå.

Kram på dig morfar