Börja blogga kan jag ju, även om jag får ändra upplägg, färger, bilder osv eftersom. Än så länge en nybörjarblogg alltså.
Första lördagen i mars börjar lida mot sitt slut. En dag med svängningar som värsta berg- och dalbanan. Tidvis på topp och tidvis nere i djupa dalar. I morse sken solen och det var länge sedan. "Varför glimmar snön mamma?" undrade Harry, som tydligen hunnit glömma hur vintern ser ut från sin bästa sida. Efter en välbehövlig sovmorgon (Valter var inte sugen att sova i natt...)var vi på stan. Jag var i desperat behov av att komma ut ur huset. Mitt högerben har hindrat mig att köra bil i en och en halv vecka och väggarna började kännas kvävande. LUFT! Stadstrippen började väl och innan jag ramlade ner i en djup dal hann jag investera i en elvisp (någon hade ju glömt mina vispar i Bönan:)), bokreafynd, kladdkritor och chokladtryfflar med hallon och chili. Dessutom fantiserade jag om Pappelinamattor och dyra lampor på Designforum. (Vill ha!)Benet blev sämre och sämre och innan min efterlängtade caffe latte med amaretto (det närmaste sprit en ammande mamma kommer)utmanade jag ödet med en shoppingtripp på Gina Tricot. Svarta brallor, ashäftig tröja med döskallar på och en gul tunika blev utfallet. Sedan gav bägge benen upp! Jag hade fullt sjå att ta mig till bilen. Med tårarna brännande bakom för dagen välsminkade ögonlock hängde jag fast i min livlina, mammarullatorn, Valters vagn. (Om jag någon gång i livet behöver rullator, kommer jag att skaffa barnvagn i stället...)Det gick inte fort. Benen var helt kraftlösa och ville bara vika ihop sig likt kokt spagetti. Det var då det hände! En hänsynslös 1000-åring beväpnad med en mer traditionell rullator prejade mig mitt i köpcentrat och utan större ansträngning körde hon om. Jag tyckte mig skymta ett tandlöst hånleende innan hon la in en högre växel och accelelerade ifrån mig. Tragiskt!
Nåja. Väl hemma började jag klättra upp ur mitt djupa hål. Med grabbar som mina tre är det inte svårt att vara positiv. Ta livet med ett leende. Måste vara positiv!
Nu väntar lördagsgodiset!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oj, en blogg... why wasn't I informed? ;-)
Måste snart gå ner på halvtid för att hinna läsa allas bloggar. Man vill ju inte hamna i någon sorts informationsvakuum.
//R
Skicka en kommentar