Så har det hänt igen. Jag hade tydligen satt på mig osynlighetsmanteln av misstag innan jag la mig igår. Precis som jag gjort så många gånger förr, tagit på mig den utan att jag vetat om det alltså. Det finns ingen som suttit i väntrum hos läkare och tandläkare utan att bli uppropad så ofta som jag har. Kanske är jag så genomskinlig som person så att jag släpper likt maten i teflon från folks medvetanden. Och inte bara folk tydligen, utan även fä. Under nattens lopp har påskharen precis som förväntat trängt sig in genom springorna för att sprida påskglädje med sina smaskiga gåvor. Harry hittade ett gottafyllt ägg i sin legolåda bland monstertrucks och racerbilar. Under Valters täcke fanns också ett ägg med en burk morotspuré i. Harry upptäckte även ett flärdfullt pralinspäckat ägg i fotändan hos Håkan. Jag har letat och letat och letat efter mitt. Från början i glatt upprymd förväntan, senare i smått krypande uppgivenhet...kanske hade han gömt det på något av mina favoritplatser...har kollat i tvättmaskinen, i torktumlaren, i blöjhinken, i skurhinken, i dammsugarpåsen och bland smutstvätten. Nu har jag gett upp. Jag blev utan. Borde kasta den där osynlighetsmanteln en gång för alla. Om jag bara visste var jag lagt den...
2 kommentarer:
Jaha, är det därför? Ja, att man på nåt vis inte syns alltså... Jag måste ha en mantel av liknande material eftersom jag inte heller har sett skymten av nåt ägg. Det märkliga är ju, precis som du upptäckt, att alla andra verkar få... Här är det enbart jag och katten Nicodemus som fortfarande går omkring och letar lite halvt uppgivet.
Försöker påminna mig själv om förra året, då jag faktiskt fick ett, på gränsen till för stort, ägg. Kanske det var tänkt att täcka hela livets påskäggsdos. Det känns inte helt ok.
KRAM och GLAD PÅSK på dig!
/Kristin
Om det är till tröst så kan jag berätta att det enda ägg jag fått idag är det jag själv kokade till frukost. Jag har resignerat.........
Många påsk-kramar från Mamma
Skicka en kommentar