Kalas!

Blänger uppgivet in i ett tomt kylskåp på jakt efter delikatesserna som tog slut i samma veva som lönen, dvs. för ett par veckor sedan. Äta bör man annars dör man, men vardagsmaten kan vara såååå trist. Oväntad lycka är den bästa, sa en lillstrumpa jag känner och idag fick jag en behövlig dusch av den, den oväntade lyckan alltså. Innan huset invaderades av små prinsar kunde jag nog inte drömma om hur ljuvt det ögonblicket skulle kännas när man hittar en kvarglömd bit blodpudding i kylens mörkare vrår. (Inte ens utgånget datum) Den middan blev snabbt ordnad. Snabbt, billigt, enkelt och uppskattat - en underskattad maträtt minsann.

-Middan är klar!
Hade det varit en annan dag, en annan mat i en annan tid hade jag mötts av en söt, men irriterat ihoprynkad näsa och ett
-Jag tycker inte om!

Men idag.
-Blodpudding! Idag igen! Tack mamma!
Liten glad mun och normalt sträckt nässkinn.

Oväntad lycka är den bästa!
Jag känner mig så upprymd att jag gödslar med utropstecken!!!