Vad jag vill bli när jag blir stor

Om jag bara det visste! Vad jag vill bli alltså. Lärare var ju inte dumt, men senaste åren har väl överbevisat mig om olämpligheten i det yrket. Har man som jag svårt att behålla fattning och sans när det är alltför många bollar i luften är det väl bara jonglör och såpbubblejägare som vore olämpligare...Konstnär skulle jag trivas som. En sådan där expressiv, färgkastande vilde med stor och stökig atélje. Saknar dock vissa nödvändiga egenskaper, tex talang! Musiker då? Som den där trallande skolfröken från Munkedal som trallade sig in i melodifestival och folksjäl. "Hon med den fantastiska karisman", som min man sa smått ironiskt. Men jag kan ju varken spela eller sjunga, så det faller likaså. Då har ju högra hjärnhalvan inte många celler kvar att bidra med. Författare då? Jag dammade i alla fall av det manus som jag skrev för några år sedan. Tänkte skicka sörjan till ett par förlag bara på kul. Men inte till några små källarförlag då...jag vill i så fall spela på samma planhalva som de riktigt stora genierna. Annars kan det vara! Så försvann nog det lilla halmstrået likaså. Jag snubblade på mitt storhetsvansinne och det hände lååååångt innan mållinjen.