Mycket gnäll nu...

Ibland går solen i moln i flera dagar. Mörkret sänker sig som ett ok på trötta axlar. Suckarna blir långa och djupa. Det är då det är så svårt att se solarna som snurrar envist som bin kring huvudet på mig. Korta ögonblick av fullkomlig glädje och lycka drunknar bakom måsten och borden. Då är det bra att ha digitalkameran! När barnen sover och jag äntligen får en stund över ägnar jag den åt att ladda över dagens bilder och det är då som molnen skingras. Vad gnäller jag över? Kan man ha det bättre än så här? Jag lever ju i en utopi. Vilka fantastiska små mirakel jag är med hela dagarna. Se själva!