Hitchcock

AAAAAAAHHHHHHHHHHH!!!!
Något flaxade vilt ovan huvudet på mig, så jag grabbade tag i Valter och rusade skräckslagen in i sovrummet och smällde igen dörren. Puls 350. Tårkanalerna drabbades av kraftiga översvämningvar. PANIK!
Vad var det för ondsint fågel? Hornuggla? Slaktörn? Albatross? Jag hann tänka att vi skulle svälta ihjäl i sovrummet innan Håkan kommer hem i morgon kväll. Eller hur skulle jag få ut mig och Valter genom det trånga lilla fönstret för högt ovan marken för hopp eller släpp? Till slut hade jag samlat mod nog att rusa ut i rummet med ett täcke över huvudet, ifall att fågeln skulle anfalla mig med avsikt att hacka ut hjärnsubstans och ögon. Jag slet med mig telefonen och rusade tillbaka till Valter som låg storögd i sin spjälsäng smackandes på en grön strumpa, funderandes på vad som pågick. Ringer Håkan i Göteborg. Som om han skulle kunna hjälpa till? Jag har under rusningen uppfattat att odjuret barrikaderat sig i Harrys rum där han flaxar lika hysteriskt som jag andas och Håkans självklara råd är så klart att jag ska gå in i rummet och öppna fönstret. Daaaaa! Jag kan ju inte riskera att bli ihjälhackad medan Valter ligger hjälplös och moderslös ensam i sovrummet. Måste han ju fatta! Nästa råd är att jag väl får stänga dörren till Harrys rum. "Han dör väl så småningom." "Aldrig i livet", hör jag mig själv skrika i falsett.

Ett motorljud från gatan och jag vrider huvudet och ser till min stora lycka att stuggrannen Alvar svänger in på sin uppfart. Med en kvick handrygg torkar jag tårarna, kastar ett täcke över Valters huvud och rusar ut på framsidan och över gatan. Alvar ler smått åt min hysteri och följer snällt med. Han stövlar in i Harrys rum där han pratar lugnande med fågeln. Sedan kommer han ut och visar fågeln, som nu ser misstänkt ut som en liten rädd svala. Förtrollad? Den såg mycket större ut tidigare?

Allt löste sig och nu ska vi bada i svett i natt för jag har vägrat att ha dörrar och fönster öppna. Nu vet ju fåglarna var jag bor! Jag har hört dem tjattra med varann hela eftermiddagen. "Anfall, anfall, anfall..." låter det som.