Pust! Stånk! Stön!
Valters vakna timmar är som livet på Autobahn. Att sitta på en stol och bara titta så att han inte gör något farligt....those sweet days are over och som vanligt hann jag inte upptäcka det underbara i det innan det var förbi. Som en oljad pil från rum till rum, från farlighet till farlighet. Hela tiden med bus i blicken. Bäst att hänga med.
Jag behöver förresten en äggklocka. Hjälp! Kakan! kom jag på 10 minuter för sent. Hallon- och blåbärskaka torr som fnöske? Nåja, en rejäl dos vaniljsås kan nog avhjälpa problemet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
jag måste få träffa er snart! det märks ju så tydligt när de är så små att tiden går. jag har ju för tusan inte ens sett valter krypa!
Klart vi ska träffas snart! Ska jag hämta dig i Gävle i helgen?
åh tyvärr har jag fullsmåckat nästan hela helgen plus veckan efter med eckerölinjeresa, stockholmsresa mm. men kanske helgen efter det?
Skicka en kommentar