Liten, tapper och ofantligt älskad!

Semesterdag 2 i Örebro blev allt annat än vi tänkt oss... På morgonen var Harry, Håkan, Eric och Tomas på äventyrsbadet och levde loppan. Som alltid vid vatten ett evigt vaktande för de vuxna och vem kunde ana att olyckan skulle komma efter bad pch bastu? I omklädningsrummet. På något vis fastnade Harrys snopp i hyskorna på badbyxorna när de skulle av. Blodet rann och det blev ilfart till akuten där det konstaterades att han behövde sys under narkos. Harry förtjänade verkligen sin duktighetsmedalj! Så modig och tapper och som alltid artig och trevlig trots att det måste ha gjort ont och varit nervöst. Att vaka över honom på uppvaket var överväldigande. Han var så liten där han låg i den stora sjukhussängen med vit rock och mössa med nålar och slangar i den lilla bleka kroppen. Känslorna bara vällde fram. Så älskad, så älskad är han vår lille prins.

(På uppvak. Favoriten Pokémon vaktar
duktighetsmedaljen. )


När han efter lång och orolig väntan vaknade så var hans första ord:
-När ska jag egentligen få den där isglassen mamma? Innan han somnade hade sköterskan nämligen lovat honom en.

Redan samma kväll var det full fart på lekplatsen tillsammans med kusinen. Klättring, brottning och bus till mörkret satt punkt för dagen. Nu idag, dagen efter, mår han otroligt bra med tanke på omständigheterna. Toalettbesöken är en kamp, men annars verkar allt som vanligt. Vi är ganska omskakade fortfarande och vet knappt hur vi ska bete oss för att visa honom vad han betyder för oss...

Nyvaken

Efterlängtad glass