måndag 3 september 2007
Babianer
Det finns ingen som så detaljrikt kan återge sina sjuka drömmar som min far kan. Sist jag hörde hade han drömt om en fasan på ett öppet fält. När den passerade en stor svart sten reste stenen sig plötsligt och käkade upp fasanen i ett enda nafs. Det var ingen sten utan en babian. I Piteå. Han skulle behöva gå till en drömtydare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar