Superhjälte!

Långa naglar är ett minne blott för något måste jag gnaga nervöst på när jag tittar på "Heroes". Mysigt med en ruskig serie att krypa upp i soffan till när höstmörkret smyger sig på. Ljusen fladdrar stämningsfullt och tekoppen ångar gott. Jag gillar den här serien. Den skrämmer mig och roar mig. Ikväll klockan 21 är det dags igen.

Jag behöver också lite superhjältekrafter.
Ett osannolikt, övermänskligt tålamod.
En oförmåga till att känna vardagens tristess.
Flyga är inte nödvändigt, jag skulle nog nöja mig med ofelbara ben som kan gå och gå och gå...långa barnvagnspromenader utan att tappa styrsel och kraft.

Om jag blundar och önskar kanske. Fast då ser jag inte var den mänskliga lille vingeldockan beger sig på sina ostadiga små fötter. Eller vilken slags dammkorn och skit han stoppar i munnen. Eller vilka otäcka hörn han väljer att vässa sina sylvassa gaddar emot.

Jag får nog nöja mig med att vara en enkel, medelmåttig mamma idag också.