Om jag bara kunde skulle jag greppa Valter och fly springande ut genom dörren, bort från skog och vildmark. Kylan som biter i mina bleka kinden och nordanvinden som biter sig fast i nästippen. Hår för kort för att fladdra, men som skulle vilja dras med av fartvinden.
Nu försöker talgoxarna ta sig in via värmefläktshålet dessutom. Knack här. Kanck där. Sedan tyst. Lugnet innan stormen....
Men jag orkar inte springa teatraliskt. Jag får sätta på hög, vildsint musik i stället. Så slipper jag höra eländet!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fortsätter du att skriva så här spännande om livet på landet så kommer du nog att få nobelpriset i framtiden.
Kram på dig!
Ja visst!!! Nu har ju
1)en kvinna
2)en kvinna som roat sig med att skriva science fiction
fått nobelpriset 2007.
2027 kanke jag blir första bloggaren som får priset. Ett erkännande av nya tidens genrer. Betraktelser av en rätt grå och innehållsfattig vardag online.
Skicka en kommentar