torsdag 14 februari 2008
Jag lever!
Jag har i alla fall puls, humör och ett fåtal tankar som talar mot motsatsen. Att jag inte skrivit här sedan december har sina förklaringar. Tror jag. Fast jag vet inte egentligen... Kan vara så enkelt som att jag glömt bort, valt bort, struntat i och inte haft någon lust. Eller att jag trott att nedläggningen skulle ge mig mer värdefull tid med barnen. Men jag saknar den här frizonen att raljera på, gnälla, sätta ord på den till synes händelsefattiga vardagen. Att den trötta mamman försöker skapa ordning i kaoset genom att skriva kanske egentligen gagnar barnen? Vad vet jag. Det känns som om den intellektuella, tänkande Annikan har tagit rast och att någon behöver släpa in henne igen. Vi får väl se. Tills vidare blir nog takten på nya inlägg konstant snigelmässig. Gör som jag gjorde nyss och gå tillbaka ett år i tiden. Då känns inläggen förvånansvärt aktuella. Skrämmande aktuella. Som om tiden stått still....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag tänkte bara tjyvkika lite....
en liten smygtitt in i ditt liv, det är ungefär på den sociala status jag befinner mig på idag och känner mig för trött att ta något större tag i mitt eget liv!!! (hemma med sjuk Tom, men som nog idag börjar bli piggare, äntligen stackarn, då han för första gången denna vecka retas och förföljer Tim, som nappar och blir irriterad!) Tänker dock rycka upp mig till fem sex tiden och anstränga mig lite då det ju faktiskt är "den där dagen" man kan ta tillfället i akt att visavarandraliteextrakärlek, förutsatt att man inte har sådana dagar varje dag, (not! tyvärr, speciellt inte en vecka som denna vart hitintills, vi löser av varandra med sjuklingen och skymtar i princip den andre som gått och lagt sig eller i ögonvrån "pusshejhejdåvisynssen?" i dörröppningen vid avbyte, usch hemskt!). Såg härmomdagen att du hade skrivit en kommentar på systers blogg (hon uppskattar era kommentarer enormt mkt har jag förstått)och jag har som tänkt på dig lite till och från sedan dess. Kändes otroligt märkligt att du hade vart inne bara någon timme innan och skrivit, nu känns det nästan som att jag träffat dig!? Trevligt! Det är kul att glimta ditt liv, familjen och dina roliga inlägg. De är så gulliga dina smågrabbar! Harry är väldigt lik Britt-Mari från en bild när hon var liten som jag sett i Kamlunge. Jag pratade med syster tidigare i morse, kväll för henne, tänk, där är det 30 grader h e t t och världen i färg.
"Just nu krisade det till sig här och jag blir inkallad som expert i ett svårlöst specialuppdrag En transformers (som Tim fick av mormor, robot/rymdfärja) är saknad och har helt upphört att existera, katastrof, hela världen rasar i lekrummet!".
I övrigt är det som vanligt här, med små avvikelser, i vårt rutinartade/inrutade liv, förutom att vi lever på känslor från vårt tillfälliga vagabondliv på andra sidan klumpen så pendlar vi på till arbete inne i Stockholm, härhemma i huset har vi precis avslutat ett gigantiskt projekt (aug-jan) där vinden blivit omvandlad från "pumpa till askunge"
Gud i himelen vad fint det har blivit upp på topfloor som är mitt "lilla" kontor nu, arbetar delvist hemmifrån, hädanefter behöver jag inte sitta och försöka jobba medans någon rycker mig i armen och det kutar femhundra gullungar som, fulla av livsglädje, jagar varandra på led genom rummet, inte snyta eller torka rumpor emellanåt medans jag försöker koncentrera mig och inte tappa tålamodet när jag klickar på tangentbordet efter att ha blivit avbruten tusen gånger. Härliga tider väntar!
Vi har i alla fall, viochvi? byggaren vi lejt, gjort om vinden till en superfin lägenhet, ursnygg blev den, och nu skall vi till en början ha det till kontor, senare kan vi alltid hyra ut denna pärla. Fint och bra blev denna min/vår tillflyktsort!
Åsså barna då förståss som växer, lever och har sig, Tim går ju i förskolan och trivs bra (skönt!) jämfört med dagis där han aldrig fann någon mening med att vistas, han har alltid hållit distans till mångt och mycket, är väldigt mjuk och filosofisk med intressanta livsfunderingar och fantasilekar oftast med sin bästis Lage som är likasinnad. Tim skulle om han fick bestämma vara hemma jämt, inge skola, inge fritids,han är som Ferdinand "jag trivs bättre hääär..".
Byggare Tom är inte så liten nå mer, vill väldigt mycket mer än han klarar ibland, har vart mycket med Tim och de lite större barnen och tycker jämnåriga är närapå bejbisar, mkt bestämd, ja han är som Ferdinand även han, fast då mer som Ferdinand blir när han sätter sig på biet... lite åt det stuket, lite för stark för sitt eget bästa. (syster säger att han är som klippt och skuren för rugby!) Men otroligt kramig som balans till denna sin andra sida. Tom går på ett typ, ur&skur dagis när han inte ligger hemma och är attackerad av hemska baciller, vi verkar få alla baciller till vår familj just nu sedan en månad tillbaka då det hela tiden är någon som är i sängläge, vi har väl någon kvot att fylla och kompencera väga upp att vi haft oförskämt trevlig tillvaro i sol och ljus och färg istället för denna evinnerliga svart/grå skala som härjat från oktober och fram till nu. Eller... så är det bara som det är för alla andra barnfamiljer i Sverige, lite vinterförkylningar och kräksjuka och så som härjar runt runt. Själömkan och konspriationsteorin är tunn och ihålig vid närmare granskning! Jösses vad tiden går (ett antal avbrott medans jag skrivit detta..) jag skall gå och kolla läget i det oroväckande knäpptysta lekrummet sen skall jag ta och anstränga mig så jag har en trevlig, kärleksfull och välkommnande min vid artonsnåret ungefär då min kääära hårt arbetande man beräknas komma.......... Ha en bra hjärtedag ni också !
kram kusin Monica
Wo-hooo! Äntligen... det blev någon sorts tomrum när bloggandet tog paus. Jag saknade uppdateringarna. Vad säger du? Ringa?? På 2000-talet??? :-)
Skicka en kommentar