Efter frukost idag TVINGADE jag resten av familjen att följa med på promenad i det vackra vädret. Håkan tycker jag är en tyrannisk diktator och Harry protesterar vant mot allt jag säger. Men efter promenaden verkar faktiskt de andra nöjdare än jag. Eländiga ben strejkar och jag blir grinig och sur. Åtminstone tillfälligt... Vill och borde få så mycket gjort. Har inte tid och framför allt inte lust att släpa runt som en skottskadad kossa.
Sådärja! Färdiggnällt! Det är ju lördag och bara att ta sig i kragen! Kanske får jag fimpa skidskyttestafetten och sätta på fartig musik på högsta volym om jag blinkar lite med ögonfransarna och ber snällt. Det brukar göra susen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar