skottlossning

Under Harrys fem första år har jag varit ganska duktig på att skriva om roliga saker och annat intressant i en femårsdagbok. Idag satt jag och läste högt ur den för honom. Han trivdes, njöt och skrattade så han kiknade. Ett urval:


Harry (3 1/2 år) ligger och drar i lill-snorren som om den vore en slangbella.
"Pang", låter han varje gång han släpper taget.
"Vad gör du?", undrar vi nyfiket.
"Skjuter pungkulor så klart!"

Harry (2 1/2 år) letar överallt efter sin fiskpinne. Han blir irriterad när vi inte förstår. Till slut faller poletten ner...ett fiskespö så klart.

Harry (3 1/2) berättar för mormor att han snart ska börja skolan.
"Men du är ju bara 3 1/2 år."
"Det är jag inte alls! Jag är faktiskt halv fyra."

"Jag har många vänner. Jag har till och med en vän inne i näsan. Han heter Snorkråkan."

Harry (4 år) sitter och fnittrar högt för sig själv.
"Vad är det som är så roligt?", undrar vi.
"Inne i mitt huvud är det en kille som sjunger en häftig rock´n´roll-låt. Konstigt va?"

När Harry är två år klär jag av honom allt, tar fram fingerfärg och låter honom stå vid stafflit och måla med hela kroppen. Sedan bär jag honom till duschen. Precis när vi startat kranen slocknar alla lampor. Det blir lika mörkt inne som ute och vi är så klart ensamma hemma. Det är mars och kallt. Eftersom att en huvudsäkring gått ute på stolpen får jag linda in Harrys regnbågslika kropp i en tjock handduk och bära ut honom i mörkret, kladdig och blöt, för att fixa felet. TYPISKT, eller vad..?