Den utmärkelsen går utan konkurrens till mig, då grabbarna kvittrar ikapp i falsett. Klockan fem i morse upptäckte jag att nackspärren slagit klorna i mig igen. AJ! AJ! AJ! Då jag väl kämpat mig upp i sittandes vågade jag aldrig lägga min onda lekamen ner igen. Satt rak som en pinne i soffan med blicken riktad snett ner på nydammsuget golv, väntandes på att det skulle bli morgon. (Inte varje dag det händer...) Då och då slumrade jag till och vaknade illa kvickt av smärtan då huvudet rullade iväg som på en nickedocka. Men nu är jag varm och igång, och tänker så förbli hela dagen. Enda chansen. Så håller vi tummarna att det ger sig snabbt.
Harry brukar förresten säga att gnällspiken är en grön rackare som man kan prova spola ner i handfatet eller toaletten. Men han är bra på att klättra upp igen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du är inte en gnällspik - du är ju ett offer! :-)
Storebror har svar på det mesta. Klok som sin mamma.
Skicka en kommentar