Att ha frisyren på utväxt är inte särskilt kul. Varje gång jag tittar mig i spegeln och ser min anti-frisyr känner jag mig som en nyduschad cockerspaniel, fast utan det söta inslaget. Och hur länge tar det? Ett halvår? Ett år? Eller ett besök hos frisören för en snygg kort frilla på momangen?
Fast Harry säger att det är finast med långt hår. Som jag har på bröllopsbilden anno 2000. Men allra finast tycker han det är med långt, ljust hår. Inte råttfärgat.
Det blir liksom aldrig riktigt rätt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar