Undra vad det var som gjorde det?
Den förträffliga och självgoda personligheten? Den ursnygga klänningen? De smart formulerade orden som till och med lät bra i mitt eget huvud? Den charmiga, släpiga dialekten? Eller det knivskarpa inellektet?
Något var det i alla fall, för jag ska tillbaka på en andra intervju till veckan.
Och nu känns det inte spännande bara, mer läskigt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Intervju till vad?
Intervju till vad?
Skicka en kommentar