Huruvida hönan eller ägget kom först, känns ju idag som en ganska uttjatad frågeställning. Därför känns det fräscht med nya funderingar.
"Hur går det egentligen till när små flick-kycklingar blir hönor? Först är de ju gula, men hur blir de vita?"
(Harry, 6 år)
Eller det här viktiga samtalet som vi hade igår.
Harry:
-Hur går det egentligen till när påskharen kommer med ägg? Dörren är ju låst på natten.
Mamman som tycker det är dags att börja tänka kritiskt vid 6 års ålder:
-Finns påskharen på riktigt då? Jag menar en hare som lägger ägg..?
Harry:
-Vadå hare?
Den oförstående mamman:
-Påskharen...
Harry som just fick en aha-upplevelse:
-Påskharen!!! Jag trodde det var påskkarlen!
Jag vet inte vad som känns mest skrämmande. En hare som lägger ägg eller en okänd karl som smyger omkring i huset när jag sover. Påsken är lite av en skräckens högtid ju mer man funderar på det. Tur att man kan inta ofantliga mängder dragéägg för att lugna nerverna. Jag är dåligt insatt på marknaden, men visst är 3,90 kr/hg ett lägre pris än vad man får betala för valium?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag vet inte vad du har för minnen från din barndom men hos oss har det alltid varit tuppen(!) som kommer med påskägg. Jämställdhet råder i hönshuset. Påskharen är för mig ett obegripligt påfund. Då är Harrys påskkarl mera logisk.
Kram till er alla!
Skicka en kommentar