När den östtyska grådimman äntligen lättade och lät oss snegla på det utlovade påskvädret gick det inte att sitta inne längre. Hela familjen gav sig ut på promenad. Valter i vagn. Harry på cykel. Jag och Håkan till fots. Härligt var det - till en början. Tungt var det på slutspurten. Förbannade djävla ben, som motarbetar mig när jag äntligen får ett friskis-ryck. Nåja. Lite surt får man ta. Det var det värt. Det måste jag intala mig. Ut igen i morgon.
Känns som om jag kört 200 kg benpress. Många tunga omgångar. Men det var 1 km promenad i vårsolen. Hurtigt va?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag tycker att du är duktig!! Har du förresten provat cykeln?
Kram
/K
Nej, men jag ska...Vore ju trevligt om jag hade ett mål med cykelturen. Om någon var hemma och bjöd på ett glas vatten...
imorgon kväll och på måndag kan du få precis hur mkt vatten du vill!
Skicka en kommentar