Hade det varit en bankomat hade den slurpat i sig mitt kort för länge sedan. Tur att blogspot är mer frikostig när det gäller antal försök att minnas sitt lösen. Hela den här blogghistorien hade kunnat sluta med en massiv minneslucka.
Tänk att det finns fans som aldrig ger upp. Som inte stilla accepterar en time-out från artisteriet, som aldrig ger upp hoppet om en comeback. Fans som Roger och Nina. Som tydligen kikar in hos mig trots att verkstaden klappat igen gradvis med tiden. Det är fans som ni som får pensionerade bloggerskor att längta tillbaka till rampljuset. Till den självutlämnade uppmärksamheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hoppet är det sista som överger människan, sägs det ju. Och som jag har hoppats. Nu kan jag även fortsätta att hoppas på Magnus Ugglas bloggcomeback (era bloggar är de enda jag orkar följa). Du gjorde uppehåll från 19 juli till nu. Han skrev senast ett inlägg 15 oktober, då med rubriken "Idag blev jag arg". Sedan tystnad. Om han är lika seg med comebacken som du kan jag få vänta till i maj, men det är det säkert värt. Din comeback var ju värd att vänta på.
Jag brukar pendla mellan din och Ann-Cathrins blogg i hopp om nya inlägg. Jämfört med dig är ju din kusin på andra sidan jordklotet en flitig skribent (kvartal i stället för halvår mellan varven). Men nu ska det bli andra bullar. Ser fram emot en fortsättning.
Kram på dig!
Skicka en kommentar