Ibland känner man ett sting i hjärtat av dåligt samvete mot sina små. Som jag gör nu. Har gnällt och varit arg på Valter stor del av morgonen för att han bara gnåter, är tjurig och inte tar sig för att göra någonting. Sedan ser jag in i hans glansiga ögon, lägger en hand på hans panna och ser att han ju huttrar trots brasvärmen. 39,3 blir domen när jag testar febern på honom. Lilla gubben! Förstå hur jag skulle ha mått om jag varit han.
Så nu har han fått alvedon och farmorsfilt och jag har bäddat ner honom framför favoritfilmen. Redan efter en kvart börjar de små febriga ögonen slumra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar