Man vet att helgen är välkommen när kontrollanterna från Guinness rekordbok plingar på mitt under brinnande morgonkaos. Efter att ha tryckt i barnen frukost och dragit på dem och mig gårdagens skitiga paltor öppnar jag uppjagad och otålig. Tandborsten i mungipan, Harrys matsäck i ena handen, kaffekoppen i andra och blicken fladdrande mellan klockan och den oväntade gästen.
"Är det här som det nyss sattes nytt världsrekord i snoozning?"
Kan mycket väl vara så, men jag har inte tid att prata. Bråttom, bråttom!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Här snoozas det friskt också. Tur att jag bara har mig själv att ta hand om.
Man kan ju inte sova bort hela morgonen, det är ju den bästa tiden på dagen... typ. :-)
Skicka en kommentar