...och klok som en bok. Ljuvligt. En njutbar stund för såväl mig som Harry. Håller just nu på med Åsa Linds tredje bok om Zackarina och vargen som levat i evigheters evighet. Om jag får en liten flicka i mitt nästa liv ska hon få just det underbara namnet, Zackarina. Favoritkapitlet kom i "Mera sandvargen" och handlar om Zackarinas möte med döden.
"Hur kommer det sig mamma att de kunde begrava hunden fastän döden hade hämtat honom?
Kan det vara som så att döden bara hämtar alla känslor och tankar och gör dem till en vacker ängel, men att han lämnar kvar själva kroppen?"
Härliga, underfundiga och kloka kvällstankar hos en liten ettagluttare.
Och ni vet väl att:
Blåmärken är medaljer som man får när man gjort något våghalsigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
En klok liten filosof är han, den lille prinsen.
Kramar från mormor
Skicka en kommentar