Det är med sorg i hjärtat som jag nu beseglar bukettens öde. Ögonfröjd som förlorat sin höjd. Kompostpåsen nästa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hemma hos oss. Förvirrade tankar om stort och om smått.
Vem är jag?
- Annika
- Det har jag också funderat på. Vem är jag egentligen? Självkritisk, men samtidigt väldigt positiv. Motgångar är något vi måste genomlida för att bli starkare! Always look at the bright side of life!
bästa brorsorna
Mina grabbar
Valter
Harry
Bloggarkiv
- okt. 2010 (4)
- juli 2010 (4)
- juni 2010 (17)
- maj 2010 (6)
- apr. 2010 (18)
- mars 2010 (19)
- feb. 2010 (39)
- jan. 2010 (15)
- dec. 2009 (1)
- juli 2009 (4)
- juni 2009 (15)
- maj 2009 (18)
- apr. 2009 (15)
- okt. 2008 (3)
- sep. 2008 (14)
- aug. 2008 (6)
- juli 2008 (1)
- juni 2008 (13)
- maj 2008 (9)
- apr. 2008 (14)
- mars 2008 (23)
- feb. 2008 (14)
- dec. 2007 (6)
- nov. 2007 (33)
- okt. 2007 (47)
- sep. 2007 (58)
- aug. 2007 (43)
- juli 2007 (55)
- juni 2007 (40)
- maj 2007 (42)
- apr. 2007 (28)
- mars 2007 (27)
3 kommentarer:
Jag har en liknande på köksbordet, dock upprättstående än så länge. Den får stå kvar tills i morgon. Tänk om någon köper en ny bukett till mig. Vi väntar och ser....
Nejnej!! Ge dem en skvätt vatten, då piggnar de till. Det där händer varje gång jag köper tulpaner (och det gör jag titt som tätt, för att jag får för mig att det är hemtrevligt). De ligger plötsligt som döda ålar längs med vasen. Men en skvätt vatten och två timmar senare är de fit for fight igen.
När de tappar alla kronbladen däremot... då är det bara att ringa Fonus.
Men de här hade två veckor på stjälken och när jag lyfte vasen rasade alla kronblad. Så de var bortom all hjälp!
Skicka en kommentar