torsdag 4 februari 2010

Spruckna illusioner

Trots att det som vanligt blev ett himla liv och öppet "jag är inte alls glad att se dig, dumma mamma" när jag hämtade på dagis bestämde jag mig för att bemöta det icke-välkomnande bemötandet jag fick med en käck och positiv bullmamme-attityd. Jag fortsätter intala mig att det är bra att han trivs så bra på sitt fantastiska dagis och att det dessutom är ett bra beyg till mig att han tar ut sin explosiva 3-årstrots mot mig. Man testar ju gränser i den situation där man känner sig mest trygg och älskad...eller?

Nåja. Med ett extra stort leende och en uppsyn av outtömlig energi talar jag om, för pojken som ligger under overallen och tjurar, att vi minsann ska hem och bygga en snögubbe. En fantastisk snögubbe med morotsnäsa och russinmun. Eller en snögumma om han hellre vill det?

Väl hemma meddelar storebror, som trots en haslvtimmes dagishämtning varit oerhört tålmodig och förstående, att det inte längre är kramsnö. För att övertyga mig kramar han en snöboll som bara blir till snödamm när han kastar iväg den. Lilleman, som varit lugn och glad i nära på tio minuter, börjar storgrina när han inser att det inte ska bli någon snögubbe. Eller snögumma. Idag heller.

Så mycket för det tappra försöket att vara sina barn till lags.

Men jag försökte i alla fall!

3 kommentarer:

mamma sa...

Trotsåldrar kan verkligen suga musten ur en trött mamma. Trösta dig med att du har pojkar. Dom kommer i alla fall inte att få PMS-utbrott om några år. Kanske en klen tröst men det gäller att hålla liv i de positiva tankarna..

Anonym sa...

Ge inte upp, bättre lycka nästa gång! Säger jag som är den värsta hotmamman som finns. Skulle vilja vara lika duktig som du:) Oftast säger jag till min 3 åring "om du inte klär på dig nu får du inge lördagsgodis" eller "...får du inte leka med din traktor ute när du kommer hem" (finns en fördel när de runt omkring inte förstår språket), varpå han säger "ååååå maaammmaaa" och snabbt glider i overallen. Det funkar varje dag, men man känner sig usel. Nån dag måste jag bara sluta med det!

Kramar

Annika sa...

Fast så länge den pedagogiken funkar, är det en bra pedagogik!