Som att Valter satt hyfsat still och lugn knappa halvtimmen, så länge jag portionerade ut godisnappar med jämna intervall, inte som muta utan mer som belöning för att han tillät mig se riktigt bra Gefle-fotboll utan att hela tiden tappa fokus på planen.
Som att han inte bet någon stackare i publiken när godiset var slut, utan helt sonika högg tänderna i stolsryggen framför.
Som att Harry var uppriktigt intresserad och med i matchen. Det bådar gott för resten av säsongen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tänk vad skönt om Valter hade kunnat vara hos mormor och morfar medan ni tittar på match. Men det gåååår ju inte när ni bosatt er så långt bort. SUCK!!
Men ni är ju flyttbara;)
Skicka en kommentar