tisdag 6 april 2010
Solsidan
En nässelfjäril fladdrar förbi mig där jag sitter mot en solig vägg med en kopp kaffe i handen. Barnen är klädda i galonbyxor och stövlar och har letat fram hinkar och spadar i förrådet. Med kisande blick kan jag nästan se hur de heta strålarna äter upp snötäcket och lämnar bara fläckar av grönt gräs. Våren är ljuvlig en dag som idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Genom en sprucken ruta (resultat av ett inbrottsförsök) ser jag en skymt den gråmulna himlen. Asfalten och de gråbruna snöresterna ger ett behagligt milt ljus. En och annan sportlovsledig flanör passerar utanför fönstret, småskuttande för att undvika vattenpölarna. Klockan på väggen visar att det är en timme kvar innan jag får gå ut och njuta av naturen.
Anar jag ett visst mått av sarkasm och bitterhet i denna kommentar? Ni borde kanske, med facit i hand, ha tagit en påskvecka hos oss på Solsidan?!!
Borde och borde... mycket man borde som man inte gjorde. (Oj, det blev visst mer poesi, med rim och allt!)
Men morsan, om du lutar dig en liten bit närmare fönstret och tittar till vänster så ska du tydligen kunna se Fritz Olsson-huset jämnas med marken. Det är ju destruktivt och underhållande!
Själv ska jag tillbringa de två närmaste kvällarna i Globen. Jag hoppas verkligen att isen inte har smält undan där...
Skicka en kommentar