Jag kunde flyga, men jag var rädd. Inte bara för det gamla vanliga, det vill säga att planets motorer plötsligt skulle dö på 10000 meters höjd eller att piloten skulle tappa kontrollen när vi går in för landning, utan även för att Harry skulle kräkas uppe i det blå. Natten till hemresedagen slog nämligen magsjukan till. Som tur är i en lindrig variant som gav sig snabbt, men ändå... Lika rädd var jag ju även att bli avslöjad som den totalt oansvarige mamman som av rent egoistiska skäl riskerar att övriga lyckligt ovetandes passagerare får sig en släng kräkbaciller. Jag vet! Jag är en dålig människa ibland.
Men nu är vi hemma och friska. Solen skiner och humöret är på topp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nu när ni har åkt härifrån visar vårvintern upp sin bästa sida. Choklad,mackor och åkmadrass i sandgropen var inte att tänka på i snöstormen men vi hoppas på soligt väder nästa sportlov. För ni kommer väl då också??
Kram på er allihopa!
Skicka en kommentar