Guddomligt utvilad

Inatt sov lille guldbaggen över nattmålet. Det var väl gulliga gudmor som svingade sitt trollspö över honom igår. Mysigt var det att dricka te, mysa och skvallra en kväll med Ullis igen. Det blir för långt mellan gångerna ibland.

Vilka fantastiska faddermammor vi valt till våra små guldungar. Precis sådana härliga människor som vi vill ska finnas för dem att vända sig till under uppväxten.

För att inte tala om våran pärla till gudson. Vilken tur han har haft som fått just oss till faddrar:)

Prioriteringar

Topp tre slog han sig inte in på, min efterlängtade hemhjälp. Så viktigt var det visst inte...En femteplats klämde han in sig på, men det var nära att nya brallor trängde sig före. Och mattorna med för den delen.

Hur många reagerade på att jag skrev han?
Ingen! Vad bra!

Kaos

Försöker intala mig själv att jag måste lära mig leva med vardagskaoset. Middagsdisken ståendes på bänken. Skallror, kräkhanddukar, fotbollar och halvskitiga kläder ologiskt spridda bland torkat ris och kaksmulor på golvet. Oöppnad post, reklam och viktiga dagislappar som skulle vara inlämnade förra veckan i ostadiga travar på alla bordsytor som står att finna. Jag kan formulera vad jag vill så vackert: Hellre rörigt runtomkring en ostressad och harmonisk mamma än en rörig, stressad mamma i ett rent och städat hem. Låter ju bra, men jag fixar det inte. Mentalt kaos infinner sig när jag ser oredan. Rösten går upp i bruten falsett och jag börjar omedvetet hyperventilera och plocka ostrukturerat vilket gör att jag inte kommer någon vart alls. Och försöker jag blunda tappar jag balansen och ramlar.

Jag ska nog flytta upp hemhjälpen till topp tre i alla fall på min lista över saker jag vill ha. En ny vattenkokare och en Svensson-kombi toppar, men.....

Energitjuvar och energigivare

Energitjuvar kan se ut och verka på skilda sätt. Som Harry sa när någon stal hans Brynäs-flagga: "Det var kanske en skurk som klätt ut sig till människa."

I natt var Valter en energitjuv. Han vaknade halv tre och tillbringade sedan resten av natten i någon slags gnällig, viftande halvdvala. Sådana energitjuvar står jag ut med. Han är mitt hjärta och bebisar är inte ledsna utan anledning. Energin töms helt enkelt av maktlösheten jag känner när jag inte kan hjälpa mitt lilla pyre.

Andra energitjuvar suger musten ur sin omgivning genom att vara egocentriska, självömkande, nertryckande eller fördömande. (Känns som en mental avsugning hörde jag någonstans:) Sådana väljer jag bort! Kan inte komma på att jag har någon sådan skurk i min närmaste omgivning.

Sedan finns det läskiga, förklädda skurkar som utger sig för att vara snälla, gulliga och medkännande, men ändå alltid lämnar mig totalt utmattad och tömd på energi. Jag funderar och funderar på varför det är så. Kan inte sätta fingret på det riktigt....

Sist och livräddande upplyftande finns änglar som ger mig energi. Idag tillbringade jag eftermiddagen med en nyupptäckt sådan. Efter en sömnlös natt borde några timmar med tre livligt busande barn kring fötter och öron suga ur den sista gnuttan av själsligt liv, men det motsatta sker mirakulöst nog. Energinivån stiger i stället. Tack Nina!

Ikväll skulle jag ha hälsat på en annan av mina frikostiga energigivare, men inte ens i påfyllt skick kände jag att en sen kväll med mörkerkörning var någon lysande idé. Jag kommer på torsdag i stället Ullis!

Mer vårkänslor

Harry har visst fått sig en släng av vårkänslor även han. Bilden talar väl för sig själv även om han starkt förnekar att han är en smula kär. Han är visst rädd att alla miljoners miljoner coolbaciller ska fly om de fick nys om hemliga kramkalas. Trots att hans mamma försäkrar att det mest coola är att tycka om någon och inte skämmas för det. Vem vågar chansa? Coolbaciller lär man ju vara rädd om.

Vårkänslor

Det är inte bara fåglarna som pippar i skogen och tussilagon som blommar vid bäckkanten när våren kommer. Det verkar som om kärleken får sig en släng av vårsolen också. Ett stort fånge vita tulpaner som lördagsgodis för själen följt av en härligt kaneldoftande latte serverad ute på altanen på söndagen. Jag är bortskämd och det känns HÄRLIGT!

Jättekran!

AJ AJ AJ AJ AJ!

Personer utrustade med jättekran liksom jag bör inte ha fläktkåpa. Det borde sitta varningstext på när man får hem kartongen. Det borde faktiskt sitta varningstext på allt som har skarpa utstickande hörn och ska monteras si så där 160 cm ovan golv.

Trots att det borde vara omöjligt att springa in i en fläkt lyckades jag och jädrar vilken smäll det blev. Likt en katapult slungades jag baklänges och kunde man se reprisen i slow motion skulle det höras ett sådant där långt utdraget morrande. Valter hade just vaknat gråtandes, därav brådskan ut ur köket. Vad förvånad han ska ha blivit när mamma dök upp med blodet forsandes i fejan. Skrattandes dessutom. Det var ju bara för overkligt även i min absurda tillvaro av motorisk ofullkomlighet.

Jättekram!

Grrrrymmaste systrarna !

Tyvärr oftast för långt ifrån varandra för sådana här myspysiga kramar.

Hemma

Än en gång lovade vi varandra att det här var sista gången vi åker tåg med barnen...eller tåg överhuvudtaget...men målet var mödan värd! Vi har haft en mysig semester tillsammans med mamma, pappa och Emma. Skönt att vara hemma igen, men ensamt.

I blickfånget

Tänka sig vad lite experthjälp och dyr make-up kan göra för en sliten blick och mörka ringar under ögonen. Emma satt på lite lounge-musik, parkerade mig i en stol och skred till verket. Hackade,slipade, spacklade och grundade. Sedan kom stora paletten fram för självaste slutstrykningen. Och...VOILÁ...Håkan fick med sig ett relativt fräscht miffo till bröllopet.

Tack Emma!!! Du är en toppen-pingla!

Semester

Är hemma i Sunderbyn hos familjen och har det gott. Lite extra vila är välkommen och mormor och morfar har ingenting alls emot att ta hand om barnen nätter och tidiga morgnar. Igår var vi på bröllop och hade det kul. Svirade till sena natten och det var länge sedan sist. Nu ska jag försöka fresta Emma med en kopp te och hon brukar inte vara sen att haka på. Hur ryms det sådana mängder te i den lilla nätta kroppen? Hon måste ha en väldigt elastisk blåsa, annars skulle hon bo på toaletten....

Ratad!

ZZZZZZZZZZZovmorgon....Kunde somna om tillsammans med lill-prinsen när Håkan och Harry åkte hemifrån i morse. Härligt! Lyxigt! Vaknade strax före halv-tio och smög tassande tyst, som en kattusling på jakt, upp ur sängen. Mikrade på morgonens kaffe och öppnade dagens tidning. Halvvägs igenom ledarsidan (ja, jag bläddrar inte alltid förbi den) så vaknade Valter ledsen. Att sitta ville han inte veta av så kaffekoppen och tidningen på sitt första uppslag ligger ännu kvar på bordet. Jag har inte smakat, men min gissning är att 3 timmars väntan inte gjort underverk med kaffearomen.

I drygt två timmar var min lill-kille ledsen. Det gör så ont inne i mammahjärtat att inte kunna trösta, inte kunna hjälpa. Mina enda fungerande hjälpmedel, två mjölkstinna tuttar, var helt verkningslösa. Om möjligt blev han bara ännu ledsnare när jag försökte ge honom mat. Till slut värmde jag en flaska ersättning och då flämtade han nöjt, drack ur allt och somnade sedan gott i sin vagn. Sover nu som en liten ängel med ena örat dubbelvikt.

Har ingen annan problem med felsydda kläder?

Varför ser alla byxor felsydda ut? Borde inte fler ha klagat om så är fallet? Kanske får lägga ner det där med att få kläder att passa på kroppen efter andra barnet. Det var ju nog svårt innan.

Släpp kepsarna loss, det är vår!

Våren var här så snabbt att jag inte såg den komma. I morse sken solen så det blänkte i de vattenpölar som var is och snö bara för ett par dagar sedan. Tussilagon blommar visst vid bäcken. Längtar tills jag kan ta en promenad dit. Ett glas med solgula små tussilago på bordet är det härligaste vårtecknet jag kan tänka mig. På verandan ska de vinterbeiga gardinerna åka ner för att ge plats åt de gröna, blommiga. Inte idag. Det enda gröna som verandan får idag blir spenatpajen som jag och Harry gjort. Den står i ugnen och doftar fantastico.

Musica

Tar en paus i städningen. Redan! Har bara gått ca 10 minuter.
Mer bra musik att damma till:

http://www.youtube.com/watch?v=SGTDRztaCCw
http://www.youtube.com/watch?v=7LJ90A4tdc0
http://www.youtube.com/watch?v=i4049BAwTD8
http://www.youtube.com/watch?v=LypJzCwRg2c

Nu ska jag diska tomma kakburkar. Står fem stycken på bänken i köket. Bara små smulor kvar av mormors bruna bröd, chokladbollarna, syltkakorna osv. Vem är det som äter upp alla mina kakor? Misstänker Kaknäsmonstret!

Segt!

Så var det dags för veckans städning.

Vi åker en sväng till stan före vi börjar.

Vill du ha en kopp kaffe innan vi sätter igång?

Oj, är det redan lunchdags?!!

Ska vi skrapa de där trisslotterna som väntar?

Vad skulle vi egentligen göra om vi skrapar fram 10 mille?

Nej, nu måste vi börja!

Ska bara kolla mailen först.

Jag skriver ett kort inlägg på bloggen före.

Nu är ursäkterna slut.

Bäst att greppa dammvippan innan det blir middagsdags.

Vad gjorde vi på stan undrar du säkert?

Lämnade tillbaka ett par byxor som jag kom på var rätt fula. Provade ett gäng andra, som hör och häpna var lika fula...Harry skaffade nya fotbollsskor. Cooooola!

Dagens städmusik:

http://www.youtube.com/watch?v=p62rfWxs6a8

soffta

Tänk dig den blå frisyren i mitt förra inlägg.
Tänk dig sedan en beige soffa.
Tänk dig sedan en kullerbytta.

Föreställ dig sedan den uppgivna mamman trött och sliten en timme eller två senare. Barnen sover. Tekoppen är framställd. Mamman har slagit ner sin säckiga röv i sin blå-beiga soffa. Vad göra? Bara att gilla läget. Blått är väl okey...gör sig bra bredvid förmiddagens kräkfläck.

nu är det klippt

kvinnodagen

Tjejer och killar

Kvinnodagen i alla ära. Jag blir gärna uppvaktad. Jag är ju fantastisk på många vis!

Men just idag så tänkte jag ta tillfället i akt att vara en smula allvarlig. Delge er lite av mina tankar om jämställdhet. Läs om ni orkar.

Den här texten är till alla män och kvinnor, killar och tjejer, som förstår att jämställdhet inte är en kvinnofråga.
Till alla män och kvinnor som har ledsnat på eller åtminstone sett och upplevt alla påtvingade könsmönster
Till alla som ser att det finns en obalans i makt mellan könen och förstår att den inte är till godo, varken i hemmet, i Sverige eller i världen.
Till alla män som vågar visa svaghet.
Till alla kvinnor som vågar visa styrka.
Till alla män och kvinnor som inte tycker att svaghet och styrka har med kön att göra.
Till alla som ledsnat på att leva de hämmade, förkrympta liv som könsrollerna erbjuder oss.
Till alla som har en vision om att alla människor ska kunna leva de liv de själva väljer att leva, frigjorda från de förväntningar som ställs på oss utifrån kön.


När våra småkillar väljer att ha tuffa kamoflagebrallor till den coola monstertröjan, ska vi tycka det är okej. När våra småtjejer väljer att ha den rosa tröjan med röda hjärtan på ska vi tycka det är okej. Inget kontroversiellt där!
Inte heller när tjejen väljer kamoflagebrallorna och monstertröjan är det kontroversiellt.
Men varför är det så provocerande när killen vill ha den gulliga tröjan med hjärtan på sig?
Vilka signaler sänder vi till våra barn?
Att det är okej för tjejer att välja det som många av oss tycker är manligt. Det visar visst på styrka och tuffhet hos tjejen. Så okvinnligt! Så bra för henne!
Men killen som väljer det som många av oss tycker är kvinnligt, han måste vi stoppa. Varför tror ni det är så?
Vi ska berömma våra barn, inte för sina snygga kläder, utan för att de själva valt dem. Uppmuntra dem att våga stå för sina åsikter och val. Inte tala om för dem vad som är rätt och fel. Inte tala om för dem vad vi trångsynta vuxna värderar högst och vilka vägar vi vill att de ska ta.

Förminska inte individen till ett kön. Ta inte ifrån barnen den egna viljan och stora delar av deras personlighet bara för att de är tjejer eller killar. Kanske är det där vi måste börja för att någonsin lyckas förändra något.

utmanad!

REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir “tagna” ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit “tagna” och att de ska läsa ens egen blogg för mer information

Mina konstigheter:

1. Jag tar betalt för Håkans matlådor. 70 kr/st. Först får han storhandla. Sedan får han betala samma mat igen efter tillagning. Pengarna går till mitt lyxkonsumtions-konto.

2. Jag lär mig aldrig att hälla ur flaskor med snäpplock, ex. ketchup och diskmedel. Jag häller liksom via locket, så att det alltid är kladdigt och äckligt.

3. Jag har svårt att ge klara besked när någon frågar mig om något, speciellt svårt att säga nej. Har ett kodsystem som de flesta kompisar lärt sig att förstå. Ex.
"mest troligt"= mest troligt rätt och slätt. Höj förväntningarna!,
"det kanske jag gör"=det kan faktiskt hända, men är inte särskilt troligt. Hoppas inte!,
"det är inte helt uteslutet"=jo det är det, i alla fall i det närmaste. Stryk mig från gästlistan!

4. Jag kan inte sova med täcke på mig. Det känns instängt och otäckt. Har bara en tunn filt, men ofta hel pyjamas och tjocksockar under. Dessutom får jag panik om Håkan tagit fel kudde. Jag måste ha mina egna knölar.

5. Jag går omvägar runt A-brunnar fortfarande, fastän jag snart är 100 år och lyckligt gift. Det finns en godisaffär som jag inte kan gå in i med barnvagn, för de har en A-brunn precis utanför och jag klarar inte att undvika den med barnvagnen. Om jag trots försiktighetsåtgärder råkar trampa på en A-brunn måste jag få ögonkontakt med en man vars kärlek jag ändå inte önskar innan jag tittar Håkan eller barnen i ögonen.

6. Jag har ett ögonbryn sjukt mycket lägre än det andra. Hur kunde det gå till? Min mamma är ju galen i symmetri. Borde väl sitta i generna?

Jag utmanar härmed Oscar Bluth, Michael Bluth, Tobias Fünke, George Michael, Bob Lablob och Lucille II.

Titta inte på mig sådär! Jag vet att de inte finns på riktigt! (Förlåt att du fick veta det så här Roger, men du är gammal nog för sanningen) Tror du inte att jag känner mig nog ensam i världen av det faktum att jag inte har några bloggande kompisar? Det är ju bara du lill-strumpa och du utmanade ju mig. Jag kan väl inte starta nån slags ping pong-match mellan oss...

Det här var nog mitt underligaste inlägg så här långt. Hoppas att ni tittar in på min blog i fortsättningen ändå. Trots mina konstigheter. Nobody´s perfect!

brinnande laptop i örat på kaknäsmonstret

Kille ~20: Vet du var Kaknästornet ligger?Tjej ~20: Ja… Skottland!Killen: Va!?Tjejen: Nej förresten, gud jag sa fel! Jag tänkte på Kaknäsmonstret!


Ett gäng gymnasietjejer ~16. sitter vid ett bord, och diskuterar länder som de kan välja till ett arbete.Tjej 1: Palestina, är det ett land?Tjej 2: Nej, det är ju en sjal!Tjej 1 och resten vid bordet tittar skeptiskt på Tjej 2.Tjej 2: Ja, du vet, en sån där svart-vit…Rudbecksskolans bibliotek, Sollentuna


ICA Årstahallen, Uppsala
Två kvinnor ~30 och ~40 tittar på tidningar medan de väntar i kön.Kvinna ~30 (tar en tidning och säger oroligt): Kolla, det står att laptops kan börja brinna.Kvinna ~40: Du har väl ingen laptop?Kvinna ~30: Jo. Jag köpte ju en. Den där man stoppar i örat.Kvinna ~40 (förvirrat): Va?Kvinna ~30: Den där trådlösa. Du vet, till telefonen.Kvinna ~40: Du menar nog din handsfree.Kvinna ~30 ställer snabbt tillbaka tidningen och ser sig omkring.Kvinna ~30 (generat): Jag trodde det var det som var laptop.Kvinna ~40 (road): Det är inte så lätt.Kvinna ~30: Gud vad pinsamt. Alla hörde mig…

Hittat en urkul sida www.tjuvlyssnat.se

Skrattade så jag grät. Det behövdes idag!

En penna i näsan

En grå och rätt dyster dag ute, men det blir sällan helt grått och dystert inombords när jag har mina killar runt mig. Varför inte en mysig pratstund med lille filosofen Harry?

-Vet du vad jag har i huvudet nu mamma?

-Nej?

-En liten kille med en penna i näsan. (ler glatt)

-Vad spännande. Hur ser han ut då?

-Han har vitt hår och brunt ansikte....och rosa naglar. Och han har den sidan som man ritar med inåt. (skrattar gott och återgår sedan tyst till lunchen som om inget speciellt hänt)

Och ni då? Ni som inte kan krama och mysa med mina killar just idag? Ni får nöja er med en bild på en trött pirat. Inte illa!

tjejmys

Hade bästa vännerna här på mysig middag igår. Inte för att jag vill skryta (eller...JA det vill jag) men jag hade gjort riktigt smarrig mat. Ibland kan jag! Det hade i alla fall smakat mindre gott i ensamhet. Jag har tur som har Kristin och Ullis. Vet inte vad jag skulle ta mig till utan er!

Och för er två först och främst, men även till er andra som kikar nyfiket här. Receptet på min vita chokladmousse med hallonspegel:

75 g vit choklad

3/4 dl vispgrädde

3/4 dl kesella 10%

75 g hallon

1/4 dl florsocker

Finhacka chokladen och smält i mikron. Vispa grädden (ej för hårt). Rör ner grädde och kesella i chokladen. Fördela i 4 små likörglas eller liknande. Ställ i kylen ca 1 h. Tina hallonen och mixa med florsocker. Passera såsen genom finmaskig sil. Skeda såsen över moussen. Låt stå kallt till servering.

Bullbak

Medan jag ammar sitter Harry bredvid och pratar. Han tappar snart tråden då han börjar peta på min bara mage. Fnittrar. "Mamma din mage är som en deg som vilat klart." Snart är leken igång. Han knådar degen. Gömmer sina små fingrar i den. Smetar smör och kanel på den. Rullar och skär. Med andra ord är det avgjort nu! Får jag vara med på nyttiga mars Emma?

Ikväll har jag tjejmiddag. Har redan fixat det mesta. Håkan är i Holland.

Omkörd!

Börja blogga kan jag ju, även om jag får ändra upplägg, färger, bilder osv eftersom. Än så länge en nybörjarblogg alltså.

Första lördagen i mars börjar lida mot sitt slut. En dag med svängningar som värsta berg- och dalbanan. Tidvis på topp och tidvis nere i djupa dalar. I morse sken solen och det var länge sedan. "Varför glimmar snön mamma?" undrade Harry, som tydligen hunnit glömma hur vintern ser ut från sin bästa sida. Efter en välbehövlig sovmorgon (Valter var inte sugen att sova i natt...)var vi på stan. Jag var i desperat behov av att komma ut ur huset. Mitt högerben har hindrat mig att köra bil i en och en halv vecka och väggarna började kännas kvävande. LUFT! Stadstrippen började väl och innan jag ramlade ner i en djup dal hann jag investera i en elvisp (någon hade ju glömt mina vispar i Bönan:)), bokreafynd, kladdkritor och chokladtryfflar med hallon och chili. Dessutom fantiserade jag om Pappelinamattor och dyra lampor på Designforum. (Vill ha!)Benet blev sämre och sämre och innan min efterlängtade caffe latte med amaretto (det närmaste sprit en ammande mamma kommer)utmanade jag ödet med en shoppingtripp på Gina Tricot. Svarta brallor, ashäftig tröja med döskallar på och en gul tunika blev utfallet. Sedan gav bägge benen upp! Jag hade fullt sjå att ta mig till bilen. Med tårarna brännande bakom för dagen välsminkade ögonlock hängde jag fast i min livlina, mammarullatorn, Valters vagn. (Om jag någon gång i livet behöver rullator, kommer jag att skaffa barnvagn i stället...)Det gick inte fort. Benen var helt kraftlösa och ville bara vika ihop sig likt kokt spagetti. Det var då det hände! En hänsynslös 1000-åring beväpnad med en mer traditionell rullator prejade mig mitt i köpcentrat och utan större ansträngning körde hon om. Jag tyckte mig skymta ett tandlöst hånleende innan hon la in en högre växel och accelelerade ifrån mig. Tragiskt!

Nåja. Väl hemma började jag klättra upp ur mitt djupa hål. Med grabbar som mina tre är det inte svårt att vara positiv. Ta livet med ett leende. Måste vara positiv!

Nu väntar lördagsgodiset!

Egen blogg

En blogg vill jag ha, men det verkar svårt. Kanske borde valt en med instruktioner på svenska? Den blir väl bättre med tiden hoppas jag