Frihet åt fiskarna

Måste ju berätta hur det gick med de små simmarna i plastbacken. Fiskar kallar Valter dem. Så lite han vet...

För varje dag har det varit allt färre svansar som simmat runt i det skitiga vattnet och igår kom Harry, utan vuxenpåtryckning, fram till det enda riktiga. Han ville släppa tillbaka ynglen där han hittade dem, så att de som fortfarande levde skulle få chansen att bli små äckliga grodor. (Äckliga sa han aldrig, det var min reflektion.) Vi packade upp backen på skrindan och drog iväg till dammen där vi återförenade de livskraftigaste exemplaren med sina anhöriga och gav de döda på botten en värdig grodbegravning i dyn. Sunt beslut av en nyfiken sexåring tycker jag.

Harmoni

...var fredagens ledord och ska så förbli hela helgen. Gårdagens morgon blev lugn och ostressad. Yoga 40 minuter innan jag väckte barnen. Visst var vi lite sena, men pulsen ökade inte ens. Sedan blev också hela dagen därefter. Precis som i torsdags, men tvärtom alltså. Harmoni!

Idag skiner sommarsolen på vår dammbolmande tomt, som ter sig alltmer öken ju mer grannarna sår och planterar. Kan inte riktigt fatta att maj går mot sitt slut. Juni på måndag. Sommar på riktigt.

Hela dagen därefter

När Håkan är borta och jag ska fixa dagis- och skollämning går tiden så mycket fortare än vanligt på morgonen och mina fasta rutiner rasar som ett korthus. Jag steg upp 40 minuter tidigare än vanligt. Hälsade på solen i lugn och ro på min yogamatta, tog en dusch och väckte sedan de små liven. Så långt, allt mer än bra. Superavslappnad mamma med stenkoll och tålamod. Men när vi var färdigklädda och på väg i god tid passade Valter på att släppa ur gårdagens blodpudding. (Varför ger man blöjbarn blodpudding? Det är så vidrigt dagen efter...) Samtidigt som jag tog av honom allt och började "operation sanering" började ett "Jag-vill-ha-min-pokémon-med-mig-fast-vi-inte-får-bråk" med Harry. Det var den morgonen. Jag kom för sent till jobbet med puls 180. Missade lektioner av glömska. Tappade bort saker. Själen i obalans tror jag.

Nya tappra tag i morgon bitti. Då testar jag att ställa klockan 50 min tidigare...

Grodyngel

Säsongen för grodyngel-samling är i full gång. Idag har Harry och hans kompis samlat 26 stycken små spermieliknande simmare i en blå plastback med vatten, stenar, löv och pinnar. Sedan har de ringt på hos grannarna för att fråga om de vet vad grodyngel egentligen äter. Förvånansvärt få vet. Slutsatsen blev fiskmat, alger och vattenväxter. Så långt allting väl.

Nu ikväll var Harry ute för att blåsa en sista skvätt luft till dem inför natten med ett sugrör. När han kommer in berättar han glatt att ynglen redan har somnat, fastän det inte ens blivit mörkt. Sex stycken hade lagt sig på ett blad alldeles stilla. De sov så djupt att de inte ens vaknade när han blåste och petade på dem... Jag undrar jag, men jag berättade så klart inte om mina farhågor nu ikväll.

Murphys lag

...-eller Lagen om alltings jävlighet är en universell lag som i modern tappning lyder: "Om något kan gå fel, kommer det att göra det".

Som när jag försöker vara kreativ. Sliter mitt hår för att få tygstycket rakt. Pressar, syr, nålar, krånglar. Allt för att få en väggprydnad i form av ett snyggt tyg. Allt går bra. Förvånansvärt bra. Fram till när jag har 1 cm kvar av sista fållen. Den centimeter som ska fästa trådar och få blybandet i fållen att hållas på plats. DÅ går nålen av!!! Sista nålen. Så jag låtsas som ingenting bestämmer jag mig för. Till den dag då sömmen börjar gå upp...

Torsdag utan morgonstress

Ytterligare en helgdag att tacka ovan för. Och man behöver inte ens tro på de fantastiska äventyrsberättelserna för att få ta del av den. Bara stanna hemma och ha det gott. Klockan är åtta och barnen sitter bänkade framför morgon-bolibompa. Själv ska jag snart gå ner och baka scones. Har ny marmelad som ska invigas och vad passar då bättre? Dessutom är himlen blå och jag är på toppenhumör. Valter känns inte särskilt varm heller. Frisk nu?

Jag flyttar hem igen

...till det jobb som jag längtat tillbaka till i långa år. Det känns så otroligt roligt!!! Min tid i exil är över. Tänk vilken känsla att se fram emot när sommarlovet är slut...

Mammas lilla febriga kråka

Min minsta lill-prins har en förmåga som jag inte har. Från hög feber, av sådana grader att en annan skulle ligga helt däckad, till pigg och lekglad på en enda slurk alvedon. Med febern tillfälligt ute hur glad och alert som helst. Så att vara hemma med honom när han är febrig är bara mysigt! Vi blir hemma idag också och sedan börjar ju lååååånghelgen. Vi ska (= han ska) så klart ut och cykla, för igår knäckte han koden. Hur man trampar på pedalerna så att cykeln rör sig framåt. Vansinnigt kul! Tyvärr ännu inte koordinerat med styrningen, så det går käpprakt ner i diket ganska ofta om jag inte är på min vakt. Lite som "Mammas lilla kråka". Än slank han dit...och än slank han dit...och än slank han ner i diket!

Yasuragi for kids

...och deras föräldrar.

Det här har jag drömt om länge! I augusti ska familjen på Yasuragi (japanskt spa). Alla fyra glida runt en helg i yukata, tofflor och badkläder. Bada i japanska bad, gå på skrattyoga, smyga på samurajstigen, bygga drakar och ha det hätligt tillsammans.

Desperat efter uppåttjack

Shit, vad slut jag blir av det här. 4 timmar städning ikväll. TV-rum och vardagsrum avprickat. (Nästan...golvtorkning återstår) Håkan är och handlar och jag kommer att dyka ner i kassarna som en blodhund som letar spår.

Sockertarmen skriker i mitt inre:
"DU ÄR VÄRD DET HÄR. GLUFSA I DIG ALLT DU KAN OCH VILL!"

Sedan sitter det sunda förnuftet och pratar lågmält:
"Passa dig nu. Jeansen stramar i midjan och du vill inte vara fet i sommar."

Men jag är lite lomhörd efter allt dammsugande, så jag hör bara den som skriker! Har han inget godis i kassarna åker jag ner på macken. Måste ha!!! Är sååååå värd en sockerkick.

Svart i blicken

"Vågar jag säga: Bra jobbat?", var Håkans försiktiga fundering när jag sent om sider skrubbat klart. Fullt berättigat, för ibland (ja, oftast faktiskt) förvandlas jag till ett argsint, svartögat monster när jag måste städa. Ju mer orken tryter desto elakare blir jag. Käkarna hårt sammanbitna, gråten i halsen och suicida tankegångar. Kanske är de alla starka rengöringsmedel som gör det? För något lär jag ju skylla på... Mer än det svaga psyket.

Storstädning

HJÄLP! Jag ångrar mig redan!!! Beslutsamt bestämde jag mig för att börja en rejäl storstädning här hemma. Rum för rum. För det som verkligen inte fick hända hände ändå. Efter knappt ett år börjar det kännas snuskigt här hemma. Kladdiga lådor och hyllor. Gammal intorkad mat i form av små handavtryck på dörrar och badrumsväggar. Ett tjockt lager damm på alla lister. Allt detta utöver de bisamstora dammråttorna under sängarna och not-to-see-through-fönster. Blää!

Så jag bestämde mig för att ägna min fritid närmsta veckan åt en grundlig och välbehövlig städning. Kvällens projekt: badrum och toalett. I två timmar har jag skrubbat badrummet och haft konstant andnöd i ångorna från rengöringsmedel som måste vara hälsovådliga. Och än är jag inte klar. Med det första rummet av två. Jag torkar väggar och rensar badrumsskåp samtidigt som psykosen närmar sig.

TV-stjärna

Idag var jag och mina kollegor headline på lokala nyheterna. Och OJ vad inzoomad jag blev! Måste ha varit för att jag var så färgglatt klädd en vårdag som denna. Reportern ville intervjua mig också, men jag fick ökentorr mun bara av att hon frågade. Så där illa så att överläppen fastnar på tandköttet så till den grad att ett leende ofrivilligt kan råka fastna. Så jag fick ärligt säga att det inte gick för att jag var torr i munnen. Hade inte så varit fallet hade jag säkert bara kläckt ur mig något dumt och ogenomtänkt... Det räckte med bilder på mig och mitt proppfulla pennfodral.

http://svtplay.se/v/1557824/betygshjalp

Tomhet

Idag kändes det tungt, extra tungt, att åka till jobbet. När jag kommer hem har mamma och pappa lämnat oss och är på färd alldeles för långt norrut. Jag kommer att sakna deras närhet massor och barnen kommer göra likaså. Vi vänjer oss snabbt med att ha dem nära!!! Och som om det inte vore illa nog så har Håkan åkt till Tyskland under dagen och blir borta till fredag. Tomt! Jag och barnen ensamma i ett stort hus. Tur att vi har varandra!

Det är coolt att vara annorlunda

Skyhöga var förväntningarna när jag igår var på Glada Hudikteaterns uppsättning av musikalen ELVIS. Och det var bra. Skitbra!

Döm inte hunden efter håren är kanske ett ordspråk som passar här? ( Jag brukar i och för sig lyckas dra till med små ordstäv där de inte alls passar...) Kolla in det här också:

http://tr.truveo.com/susan-boyle-singer-britains-got-talent-2009-with/id/4252231543

Min pappa!

Efter att ha kört bil hela dagen för att komma till oss, dyker han äntligen upp och förgyller dagen. Barnen avgudar sin morfar!!! Världens bästa morfar som vi nu ska få rå om en hel vecka.

För gammal?

Är det åldern eller helt enkelt själva livssituationen som gör det? Fest med glada vänner till sent och trots att jag var i stort sett nykter är hela dagen efter förstörd. Seg som kola i kolan och tydliga tecken på sömnbrist...

Fanfarer och jubelrop skallar

Jubileum på bloggen! Läs och begrunda mitt 500:e inlägg!!! Vilken dagbok jag har knåpat ihop...

Högtidsdagen började bra. Halv nio vaknade jag av att Harry krupit ner hos Valter i hans säng och där låg de och fnittrade busigt. Utan att störa mamma och pappa. Tänk vilken glädje att vakna med ett sant leende på läpparna. Något som borde vara alla förunnat var dag. Och som om det inte räcker så är det ledig fredag och solen lyser från klarblå himmel. Tror jag ska klä mig och gå ner och baka scones och fixa kaffe latte dagen till ära. På pigga ben.