Bubblande sommardrömmar

Midsommardagen

Igår var jag chaufför. Idag är jag inte det. Ser Ghana mot USA halvhjärtat medan jag sippar på min Pisang Pistage helhjärtat.

Stå på huvudet mitt i natten

Trots en spiknykter midsommarafton så höll nattens äventyr på att sluta illa. Vaknade till av att regnet bokstavligt dånade mot plåttaket och tog snabbt beslutet att förhindra skyfall inomhus genom att förflytta mig de fem stegen från sängen till det öppna fönstret. Så långt allt väl. Men när jag sedan förbereder ett efterlängtat dyk tillbaka i min säng snubblar jag på något, mest troligt mina egna ben, och faller handlöst. Drar med mig sängbord och diverse annat på väg mot vad som just då känns som en säker död. Håkan studsar upp, väckt av braket, i tron att en elefant fallit genom taket. Jag själv ligger blickstill för att kontrollera att jag lever och inte har brutit något väsentligt i min mörbultade kropp. AJ! AJ! AJ!

Men som om det bara varit en otäck dröm så är jag inte ens blåslagen idag. Enda tecknet på att midsommarnattens äventyr verkligen inträffat är en värkande, men inte bruten, vänsterhand.

Så kan det gå när man inte har kontroll på sin lekamen...

Det blir en dag på stranden...

...och tro det eller ej, men jag ser grymt fram emot den. Vaknar kvart i nio av att höra hur storebror krupit ner i lillebrors säng och ligger där och läser en bok för honom. Kramar de små prinsarna god morgon, drar upp rullgardinen och tittar ut på en klarblå himmel och stillastående träd. Nordanvinden verkar äntligen ha gömt sig. Vet att picknick-lunchen står klar i kylskåpet och vet att jag ska få dela den med och bubbla fritt med bästaste bubblisen. Mumma!

Jävla typer!

Är det inte det ena så är det det andra!
Är det inte en galen människa i dumper, så är det en ännu galnare en i traktor. Hur i helvete kan man tycka att man har rätt att köra tunga fordon i 180 km/h i skytteltrafik inne i ett kvarter där det bor 60 ungar. Köra slalom mellan farthinder och 30-skyltar helt utan respekt för liv. Jävla dåre!!! Jag kokar invändigt. Och här kommer han igen! Får nog gå ut, men i den fart han håller hinner han inte ens se mig blixtra vid vägkanten.

Smittsamt

Hjärtat fastnade i halsgropen när båda pojkarna rusade in i hallen hysteriskt skrikande och grinande och panikslagna drämde igen ytterdörren bakom sig. Vad hade hänt? De var knappt kontaktbara i sin hysteri, men lyckades på något sätt tala om att en lös hund befann sig på vår gård. Tankarna rusade: Cujo återuppstånden? Var någon av barnen biten? Rabies? Rottweillers?

Ute på bron hittade vi så en marsvinsstor hund som med ett frågande uttryck viftar glatt på svansen. Det visade sig vara lille Steffo från längre ner på gatan som begett sig ut på egna äventyr.

Jag skäms att erkänna att jag nog hade reagerat så som mina små pojkar om jag varit ute. Livrädd! Skräckslagen! Men jag hade inte förstått hur smittsamt sådant irrationellt beteende kunde vara...,

Du och jag!

Greppa efter sista halmstrået

Först sit-ups och sedan middagssallad med rädisor, sockerärtor, kräftstjärtar och äggnudlar. Kanske lite väl sent påtänkt, men panikåtgärder som känns sunda inför kvällens prövning. Jag, en provhytt och drömmar om strandliv. Jag, en klump i halsen och mardrömmar om valkar. Blir nog ingen i år heller, precis som Valter så ingående hade diskuterat med dagiskompisarna. Det faktum att hans mamma inte har någon bikini. Och nej, inte så att jag badar naken på stranden. Jag brukar helt enkelt undvika den. Men mina stackars barn ska ju inte behöva lida på grund av deras neurotiska mammas urusla självbild. Tänker jag i år igen...

Krocket

Kunglig frukost

Efterlängtad

Stor förväntan, lång väntan. Äntligen bjuder Spotify mig på Robyn´s nya skiva. Skitbra!!! Som väntat. (Dessutom är hon lika hipp som mig med gräsligt grönt nagellack såg jag i tidningen.)

Vickan storhandlar

Någon mer än jag som älskar serien Solsidan? Serien vars utmejslade karaktärer alla 30+are älskar att identifiera sig med. För oss kvinnor väljer vi mellan Anna och Vickan. Alla vill vara Anna och få vågar erkänna sina likheter med Vickan, den bekväma och självupptagna överklasstypen. Fast idag kände jag mig som Vickan på Willys. Totalt vilse bland lågprisprodukter och billigt klätt folk. Famlar halvvägs in i butiken efter mobiltelefonen, med ingenting annat än popcorn, chips, Mums-Mums, groddar och Loka i kundvagnen, för att ringa min man, som liksom Vickans Fredde är den av oss som lagar maten här hemma.

"Vad ska jag ha? Jag har inga idéer! Jag hittar ingenting som man kan äta! Kan vi köpa take-away ikväll tror du? Kanske sushi."

Allt medan paniken växer missar jag att hålla koll på barnen och upptäcker därför alldeles för sent varför de varit så tysta och lugna i mina bakhasor. Varsitt andedräktsuppfriskande tuggummi har de nyfiket fiskat ur sina munnar och förvandlat till spindeltråd. Varpå deras små fingrar självklart klibbat ihop utom räddning. "Ni rör inte mammas kläder!", ryter jag ilsket rädd om min märkeströja medan jag rusar mot kassan så gott benen bär.

Saker som gör skillnad i vardagen

Till saker så som hjulet, elektriciteten, internet och telefonen skriver jag nu också in concealern. Saker jag inte skulle vilja vara utan idag alltså. För efter ännu en sömnlös natt börjar ringarna under ögonen skifta färg från bara mörka till absolut kolsvarta. Somnade kl 06.00 ca. Det är en och en halv timme efter att jag vanligtvis stiger upp. Är det semester? Jag bara undrar...

Och det är inte så att jag partajar och roar mig hela nätterna. Lägger mig i vanlig tid, men det tycks vara min lott i livet just nu att ägna nätterna åt att vända och vrida. Suck!

Bokvila

Ljumma vindar, molnigt, filt och en solstol. Receptet på en stunds härlig sommarvila. Sedan svängde fina Kristin oanmäld in i sin nya bil. Spontana besök är bra besök. Så fick man sig en kopp kaffe också.

Sömnlös i Seattle..nääää, jag menar Haga

Tankar om livet snurrar på högvarv. Verkar ha vridit temporeglaget åt fel håll. Ungefär som när Håkan skulle hjälpa mig med lustgasen när Harry ville ut. (För er som inte hört den historien: Han tyckte att personalen snålade på själva lustgasen när de ställt reglaget på 50%. Han såg ju att det gjorde ont och ville hjälpa sin stackars krake till fru. Vred därför upp reglaget till 100%. Fast det visade sig senare att det betydde 100% syrgas och 0% lust....)

Första semesterdagen glider jag som i tjock dimma efter en helt sömnlös natt. Inte ens middagsluren lyckades jag koppla av. Snark!

Mojmoj och mojfaj

Barnen tog sommarlov redan förra veckan då deras älskade mormor och morfar är här på besök. Så de har haft härliga dagar trots att deras mamma och pappa arbetat och vädret har känts mindre somrigt än förväntat med tanke på årstiden. Igår var det heldagsutflykt med tåg till Järvzoo och idag härlig hemmadag. Imorgon tar de dock sitt pick och pack och kör den alltför långa vägen norrut. (Inte barnen alltså...) Då får vi längta en dryg månad efter deras närvaro igen, men med våra mått mätta känns en månad som en spott i havet. Det går snabbt!

Sommarlov

Idag har jag gjort läsårets sista arbetsdag bland flyttkartonger och damm. Nu ska jag vrida ner temporeglaget på semesterläge för att kunna njuta och vila. Sommarens lista på saker som ska göras ser ut så här:
1. Njuta av allt bra jag har!
2. Minst ett par lyckade fester med glada vänner.
3. Hålla kroppen i form. Träna och äta okej.

Det borde ju inte bli så svårt, eller..? Den tredje punkten kan lätt falla om den svaga karaktären tar överhanden, men 5 av 7 dagar är allt jag önskar. Det borde jag klara!

Den här tiden på året känns det gott att vara lärare!