Spruckna drömmar

Mellan ett och tre skulle jag slappa/förhoppningsvis sova i vår sköna soffa innan det var dags att hämta barnen. Men tji fick jag! Jag hann inte mer än hem från sjukan så ringde de från dagis och meddelade att Valter hade 39 grader feber och klagar på ont i örat. Så det var bara att "hoppa" in i bilen och hämta hem honom. Tog med storbrorsan på en gång för att slippa dra mig iväg senare igen. Så nu är detfull fart. Alvedon på febriga barn fungerar likvärdigt som kortison på halta mammor. Nu sätter jag hoppet till en film...

Dripp dropp, dripp dropp

Vad är det som rinner runt i mitt blod och gör mig tokpigg? Jo, kortison i höga doser. Förhoppningsvis häver denna underliga drog inflammationen som förlamar mig. Så att jag inte är vaken till halv sex på morgonen helt i onödan!

Förbereder mig för nya timmar i sjukhussalen idag. Sköna kläder och läsning. Idag ska jag läsa trädgårdsinspiration medan jag ligger där och hoppas. Försöker vicka på tårna då och då för att se om det händer något. Tycker faktiskt att gången är lättare redan idag. Hoppas att det är på riktigt och inte bara pigghet och hopp...

Igår var jag på klädvisning hos grannen och handlade sommarkläder till di sma prinsarna. De ska bli så fina i färgglada, mjuka Blingo-kläder.

Konsten att hålla humöret uppe...

...trots att ena benet är delvis förlamat och att du inte ser klok ut där du släpar dig fram på kryckor.

• Håll dig nära barnen när de glatt studsar på sin nya studsmatta. Stjärnögons glans smittar.
• Lukta på liljorna i den härliga vårbuketten du fick av din man igår. Trots att det varken är födelsedag eller namnsdag.
• Umgås med goa vänner. Så blir livet rikt!
• Grilla och ät gott. Mår magen gott mår du gott.
• Meditera i vilsam miljö. Sitt skräddare och märk ingen skillnad för att hela kroppen är skönt avslappnad.
• Fokusera på allt annat som är trevligt och viktigt! Våren, familjen, kärleken...

Det fungerar väldigt bra. Inga sammanbrott alls på hela helgen.

Solsken

Nu kommer den äntligen tillbaka. Lagom till helgen! Det känns välbehövligt. Lördagen ska den lysa ner på Ullis´dansbana har vi bestämt, även om mina blytunga, lurviga inte kommer att dansa. Efter en jobbig vecka förtjänar de vila! Vila, goda vänner, grillat, lite yoga och glada barn är helgens planer. Sämre kan man ha det.

Kromofobi

Wikipedia bildar oss obildade. Åter igen lär vi oss något nytt och relativt oväsentligt. Fast har man en släkting som nog tyvärr lider av den irrationella varianten av kromofobi är det ju viktigt att veta lite om tillståndet.

Kromofobi (grekiska chromos, färg och fobi, rädsla för) betyder rädsla för färg eller färger. Termen existerar inte som formell medicinsk diagnos och används huvudsakligen i överförd betydelse.(....)Att vara rädd för både rött och grönt, eller för hela färgskalan, kan dock inte betecknas som rationellt.

Yogisk sömn. Rosa drömmar.

Äntligen den 19:e. Idag började min efterlängtade yoga. Det var precis som väntat härligt skönt, men efter gårdagskvällens sena prat och drinkar klarade jag inte av djupavslappningen riktigt. Man ska vara "sovande" kroppsligt, men ändå fullt medveten och uppmärksam tankemässigt. Jag erkänner att jag storsov på alla plan den kvarten....

Och min svårförklarade, rätt obegripliga färgallergi har gett med sig. Jag har ju fått kliande utslag och andningsproblem bara jag tänkt på färgen rosa. Igår köpte jag en chockrosa klänning till mig själv! Antingen har allergin botats eller så var inköpet ett tecken på 35-årskris. Vilja se pigg, fräsch och ung ut i färgglad stass i stället för blek, trött och glåmig i svart och grått. Vem vet? Och vem bryr sig? Jag blir glad bara jag tänker på klänningen som ligger och väntar på mig . Oväntat är kul!

Bara ett konstaterande

Det är helt perfekt påskväder och ännu en lovdag kvar!

Interaktiv blogg

Jag tänkte skriva en lista, men kunde inte bestämma mig för tema. Vad tycker du?

Vilket röj!

Nu börjar det likna något. Containrarna som fungerat som förråd/sopupplag är snart tömda och sakerna sopsorterade eller prydligt packade i märkta kartonger. Det känns verkligen som att göra sig av med en stor tyngd av negativ energi. Den klara vårluften blir lättare att andas och precis som solen skiner jag upp. Hur orimligt det än kan låta, med tanke på att himlen även idag är klarblå, längtar jag ut till den lilla röran som återstår. Det är kul att röja när allt flyter!

Föga förvånande så kom inte påskharen till mig i år heller. Till barnen kom han som tur var, men vem har skvallrat om att jag blivit vuxen och vem säger förresten att inte vuxna också längtar efter årets största och godaste ägg?!!

Nu ska jag ta en dusch och sedan ska jag baka rykande färska scones till familjen. Vilken superfru och supermamma! Ödmjuk är jag också...

Promenad med sur eftersmak

När den östtyska grådimman äntligen lättade och lät oss snegla på det utlovade påskvädret gick det inte att sitta inne längre. Hela familjen gav sig ut på promenad. Valter i vagn. Harry på cykel. Jag och Håkan till fots. Härligt var det - till en början. Tungt var det på slutspurten. Förbannade djävla ben, som motarbetar mig när jag äntligen får ett friskis-ryck. Nåja. Lite surt får man ta. Det var det värt. Det måste jag intala mig. Ut igen i morgon.

Känns som om jag kört 200 kg benpress. Många tunga omgångar. Men det var 1 km promenad i vårsolen. Hurtigt va?

Läskunnighet

21 april 2008

Kanske skulle en förstående mor ha läst sonens lapp noggrannare än hon gjorde. Klart som korvspad att han skrev och hängde upp lappen på sin dörr. Jag trodde i min enfald att det var påskHaren han oroade sig för. Nu ser jag ju så mycket tydligare att det var påsKaren. Bra tänkt Harry! Inga smygande karlar i rummet på nätterna.

(Tack till förstående mormor för detektivarbetet)

Påskens viktiga frågor

Huruvida hönan eller ägget kom först, känns ju idag som en ganska uttjatad frågeställning. Därför känns det fräscht med nya funderingar.

"Hur går det egentligen till när små flick-kycklingar blir hönor? Först är de ju gula, men hur blir de vita?"
(Harry, 6 år)

Eller det här viktiga samtalet som vi hade igår.

Harry:
-Hur går det egentligen till när påskharen kommer med ägg? Dörren är ju låst på natten.

Mamman som tycker det är dags att börja tänka kritiskt vid 6 års ålder:
-Finns påskharen på riktigt då? Jag menar en hare som lägger ägg..?

Harry:
-Vadå hare?

Den oförstående mamman:
-Påskharen...

Harry som just fick en aha-upplevelse:
-Påskharen!!! Jag trodde det var påskkarlen!

Jag vet inte vad som känns mest skrämmande. En hare som lägger ägg eller en okänd karl som smyger omkring i huset när jag sover. Påsken är lite av en skräckens högtid ju mer man funderar på det. Tur att man kan inta ofantliga mängder dragéägg för att lugna nerverna. Jag är dåligt insatt på marknaden, men visst är 3,90 kr/hg ett lägre pris än vad man får betala för valium?

Vem är hon?

Jag känner inte igen mig på min egen visningsbild. Har jag verkligen så där låååångt ansikte? Ser ju ut att vara taget i spegelsalen på lustiga huset. Behöver verkligen uppdateras. (Fast är det så där långt har ju det knappast ändrats sedan sist...)

Comeback!

Jag bara kände att jag saknade det här så mycket, efter att jag skrivit mitt senaste inlägg. Så utan ambition att hålla bloggen uppdaterad som på den gamla, goa, föräldralediga tiden så öppnar jag nu dörren på nytt. Välkommen tillbaka till mitt förvirrade liv i stort och i smått!

Inom kort har jag som avsikt att uppdatera min profil, mina bilder osv. För en del har ju hänt sedan sist. Viktiga saker så som att jag blivit äldre, fått längre hår, äldre barn, skäggigare man... Ja, samma man så klart, bara skäggigare. Honom byter jag inte ut i första taget!

Nu ska jag lämna bloggvärlden för idag för att återgå till verkligheten. Bajsstanken kryper tätare inpå så som en tät dimma. Dags att skingra den. Sedan ska jag och Valter baka muffins. Men jag ska kalla dem för cupcakes, för jag är fortfarande en Leila-wannabee. Ska borsta på rejält med rouge för att få de rätta äppelkinderna och leta fram färgglatt porslin innan jag börjar. Inte byta blöja, utan baka alltså... inte ens Leila ser nog rosenkindad, fräsch, glad och förförisk ut med klädnypa på näsan och skit upp till armbågarna.

I´LL BE BACK!

Nu blev ni förvånade va?

..men det här inlägget är nog bara ett falsklarm. Ett försenat aprilskämt. Jag har för tillfället inga planer på att ta upp bloggandet igen, trots era tappra påtryckningar. Ville bara säga HEJ!