Kärringen och kungen

Jag behöver ju inte anstränga mig så väldigt för att kärringen ska bli påskig. Flyttar i stort sett bara upp sjalen från hals till hjässa och dammar av kvasten. Valter däremot ska på egen beställning vara påsk-kung. Rödare kinder, lite fräknar, kungamantel och guldkrona. Blir nog söt som socker!

Fotbollsmatch

Hela familjen klädde sig varmt för svensk fotbollssöndag. Snöblandat regn, ingen sol, gråa moln. Trots det var vi drygt 2000 tappra på läktaren för att se Gefle få pisk av Malmö. Barnen orkade koncentrera sig på matchen i nära på 5 minuter innan annat blev intressantare, som att retas, knuffas, ta varandras mössor och tjata om paus, då det var fika utlovat. Under de få inledande minuterna av inlevelse hann Valter utbrista "Men spring då Zlatan", med arg röst och rynka i pannan. När storebror talade om att Zlatan inte fanns på planen, ändrade han till ett högt och ljudligt "Heja Brynäs!!!" När också det visade sig vara felaktigt gav han upp.

Matchen slutade med förlust, så nu står allt hopp till att vi i alla fall ska skymta på TV ikväll. Vi stod nämligen alldeles bakom målet när Gefle fick sitt enda mål.

Sköna godingar

Vad gör man en regnig lördag i mars när tinningarna dunkar illa efter gårdagens festligheter? Jo, man ägnar en timme åt att skapa en skön spellista på Spotify. Låtar som för tankarna till mellanstadiedisco, myspys och nedsläckta matsalar. Vad sägs om härliga bitar så som:

Through the Barricades - Spandau Ballet
Heaven - Bryan Adams
Drive - the Cars
Power of Love - Jennifer Rush
the Power of Love - Frankie Goes to Hollywood
Ingen kan älska som vi - Grace
Purple Rain - Prince
Två av oss - X-models
Forever Young - Alphaville
Nothing´s Gonna Change my Love for you - Glenn Medieros

Nu ska den 30 låtar långa listan få rulla i högtalarna medan jag tänder en massa levande ljus och förbereder middag. Helst vill jag bara kramas och blunda, men...

Varm och go

Efter tidernas värsta jobbdag, tempo- och innehållsmässigt, skulle det kunna sitta som hand i handske med en ledig dag, men inte! Valter vaknade hostig och het som en liten fjällstuge-kamin. Jag fick hjärtklappning och tänkte högt att "det här har jag inte tid med". Den oansvariga, känslokalla mamman, som tack och lov har bosatt sig djupt därinne i det mycket känslosammare skalet, tänkte tyst och skamset att lite alvedon kanske skulle göra susen. På dagis behöver de ju inget veta! Som tur är så är den där otäcka mamman rejält undertryckt och kan inte sätta sig upp mot mig. Jag har nu bäddat in Valter i varm och gosig fleece och ska ägna dagen åt lugn och stillsam vila med min lilla sjukling. Det där andra som pockar på uppmärksamhet är ju trots allt bara ett jobb. THIS IS REAL LIFE!

Jag packar inför helgen

Av rubriken att döma kan man lätt tro att jag ska resa bort, men det är faktiskt precis tvärtom. Jag ska bara vara hemma. Inga måsten. Inga tråkiga sysslor. Bara vila.

Jobbväskan fyller jag därför med oskrivna omdömen, halvfärdiga utvecklingsplaner, orättade läsförståelsetest och en stor, stor förpackning ohälsosam stress och press. Den väskan vill jag inte veta av i helgen, Jag gömmer den långt bak i garderoben och djupt ner i mitt undernedvetna. I helgen finns inte den väskan. Simsalabim! Allting förvandlar jag till det jag vill...

...väskans innehåll förvandlar jag till hämtmat, vin och lugn och ro.

Tick tack

Tick tack. Klockan går.

Kanske dags att redigera min profil. Den där jag beskriver mig själv som 35-åring som fortfarande inte känner mig äldre än 34. Det kan ju nämligen ses som smått patetisk fastnagling vid det som en gång var, med tanke på att min 36:e födelsedag infaller om bara två veckor. Kanske är det ingen slump att det sker på långfredagen? Kanske borde radion spela enbart sorgemusik, så som de tydligen gjorde på de riktigt svunna tiderna? Eller kanske borde jag helt enkelt stå rakryggad upp som den 36-åring jag faktiskt är? Fast då! Inte nu! Jag är faktiskt bara 35 än så länge. Men jag känner mig inte en dag äldre än 34.

Drömmer just nu...

...om en hallonmakron med tillhörande skogsbärsbrulée. Känner fortfarande de härliga smakerna i gommen om jag blundar och smackar så smått. Och ikväll vore jag banne mig värd en gourmastisk dessert, även om jag åt en i måndags.

För idag var en riktig skitdag i ordets rätta bemärkelse. Jag och Håkan har suttit i förberedande domstolsförhandlingar med en osannolikt orättvis stämning hängande över oss. Dolda fel? Försummelse? För att vi sålde vårt fantastiska lilla, röda hus med enbart goda avsikter. Ibland drabbar livet en extra hårt med ett slag i maggropen, ett slag man inte gjort något för att förtjäna. Oprovocerat känslomässigt våld. Visst har jag varit med om värre smällar i livet. Och visst kan jag sätta den här processen i perspektiv. Men det hjälper mig inte idag. Jag tycker i alla fall att det känns för djävligt att behöva gå till domstol för att försvara mig för något jag inte vetat om, inte haft anledning att misstänka och inte varit delaktig i över huvud taget. Vad då försummelse? Jag fattar verkligen ingenting! Det enda jag vet är som sagt var att det känns fördjävligt orättvist!

Gangster-rulle

Söndagsnöjet blir en tripp över Atlanten tillsammans med Johnny Depp. Public Enemies. Blir kanon tror jag! Kanske inte toppar fredagens Bröllopsfotografen som var sjukt kul! Speciellt för oss som anser att Smala Sussie är en av tidernas bästa filmer.

Vilse i storstan?

I morgon tar jag tåget till Stockholm -helt på egen hand! Jag som är den slags person som gärna tar rygg, hänger på, allt för att slippa tänka själv. Nu ska jag kasta mig rakt in i storstadens hungrande käftar. Utan skyddsnät. Hur ska det gå?

Fast klarar jag mig till kvällen så får jag ta rygg på världens bästa storebror. Som är världsvan och tar mig med på nya äventyr. Gourmet-äventyr. Längtar!!!

Ord överflödiga

Lisa för själen

Jag blir varm i hela kroppen av att stilla betrakta Harry när han målar. Med palett och penslar är han helt lugn och avslappnad. Det här är hans rätta element. 100% Harry! 100% guldkille!


Så här blev det färdiga resultatet. En av medlemmarna i Harrys favoritfilmer om Buddies, B-DOG. Kolla stoltheten och närvaron i den blicken...

Alla lyckosparkar vi kan få mottages tacksamt

Idag fick vi reklam om en tävling som vore grymt cool att vinna. Vill! Vill! Vill! Skulle inte Harry vara bedårande som ett av barnen, det sötaste barnet, som beträder Santiago Bernabeu i Madrid hand i hand med Messi eller Rooney. Allt vi behöver göra för att han ska få chansen är att tanka, välja den viktigaste egenskapen hos en liten teamplayer och ha en ofattbar tur. Lätt som en plätt! Sedan blir det brottningsmatch mellan mamman och pappan om medföljande-biljetten.

Frökens egna små stackare

En tvättäkta fröken som jag borde väl förstå vikten av att de små egna knoddarna lär sig det de ska? Därför skäms jag nu ikväll när jag plockar i pappershögarna som växt okontrollerat i veckorna två och till min fasa hittar läxan som Harry borde ha gjort den här veckan när han har varit hemma. Och dessutom hittar den ordinarie läxan som är till morgon, då han ju faktiskt ska till skolan. Så efter Bolibompa blir det till att gnugga matte-tabeller till orken ger upp. Det jobb som vi borde ha spridit på två veckor. Oops!

04.45

Vad mycket tidigare det kändes att se mobilens ilskna siffror när larmet väckte mig, än vad det brukar göra när vanliga klockans visare visar snart fem. Men vad gör man inte för hälsans skull? Smyger ner för knarrig trapp, rädd att väcka de andra, tänder ett litet ljus och rullar fram min lavendelblå yogamatta. Hälsar högtidligt på solen, som ännu inte stigit över de snötyngda hustaken, och känner kroppen mjukna sakta men säkert. Ljuvlig start på morgonen.

Lavinfara i mellansvenska tätorter

Det råder stor lavinfara på vår gata efter senaste dagarnas töväder. Vinterns kraftiga snöfall i kombination med oskottade tak och vårsolens värme gör att enorma takras är att vänta. Experter har klassat lavinfaran till en fyra på den internationella femgradiga skalan.

Vid 18-tiden i eftermiddag gjorde sig faran påmind hos familjen Bergström då enorma is- och snöblock under öronbedövande dån rasade och på sin väg fick husets väggar och fönster att skallra av tryckvågen. Fru Bergström, som då lavinen gick satt med sin Laptop vid köksbordet, blev ögonvittne till händelsen och vittnar om osannolikheten att en person som hade befunnit sig på marken vid tidpunkten någonsin skulle sett solens ljus igen. Hon låter rapportera att höjden på de rasade massorna uppgår till en kvinnohöjd och att utsikten mot gatan numer är helt obefintlig.

Experterna råder nu alla med oskottade tak att följa familjen Bergströms väg och spärra av farliga områden för gångtrafikanter.

Inlägg nr 600...

...är ett positivt och glatt inlägg. Harry är så nöjd med att ha gjort bort den fruktade operationen. Han var liten och ynklig på sjukhuset och det sved rejält i mammahjärtat. Men efter uppvaknandet har han varit pigg och glad och smärtfri. Han nyttjar flitigt den utlovade fria tillgången på glass och lilbrorsan är inte sen att hänga på tåget. Piggelin är ett väldigt passande ord för dagen!

Dagen före

I morgon ska lill-skrutten Harry operera bort halva sina tokstora halsmandlar och skrapa bort körtlar bakom näsan. Mamman är den som oroar sig mest. I fredags var vi på förberedande besök på sjukhuset. Harry fick kika på operationssalen, ställa frågor och äta glass. Så han tror att han är väl förberedd nu. Det som inte gått upp för honom är att det kommer att göra ont efteråt. Huuuuuu... Det kommer att göra ont i mig också. Det gör redan ont i mig. Kunde jag göra det åt honom skulle jag. Men vad hjälper det honom om jag tar bort mina halsmandlar? Inte alls, skulle jag tro. Så det här blir nog bra. I långa loppet. Huuuuuuuuu.

Dagen efter

Dagen känns oväntat pigg och alert, med tanke på att vi hade tjejfest på gatan igår kväll. Ja, inte på gatan precis, även om vädret var vackert, utan inne hos Maria. Härligt gäng var vi! Men som tur är så blev det inte så mycket ohälsosammma drycker. Fyra av tio bruttor hade stora magar med nya grannar i, så tempot blev lite stillsammare än vad det kunnat bli annars. Det känns som sagt var fantastiskt idag. Jag har hunnit med både att städa garderoben och se upploppet på Vasaloppet. Och än är dagen lång...

På säker mark

Jag kunde flyga, men jag var rädd. Inte bara för det gamla vanliga, det vill säga att planets motorer plötsligt skulle dö på 10000 meters höjd eller att piloten skulle tappa kontrollen när vi går in för landning, utan även för att Harry skulle kräkas uppe i det blå. Natten till hemresedagen slog nämligen magsjukan till. Som tur är i en lindrig variant som gav sig snabbt, men ändå... Lika rädd var jag ju även att bli avslöjad som den totalt oansvarige mamman som av rent egoistiska skäl riskerar att övriga lyckligt ovetandes passagerare får sig en släng kräkbaciller. Jag vet! Jag är en dålig människa ibland.

Men nu är vi hemma och friska. Solen skiner och humöret är på topp.