Vad spelar det för roll?

Hur kan det vara så mycket månad kvar i slutet av pengarna?

Sista i månaden betyder som bekant att räkningar och lån dras från kontot. Förhoppningarna om nya skor och diverse annat för eget bruk grusas än en gång. Tur att magen fortfarande fyller ut mammatrosorna och att gympadojorna är både praktiska och snygga till mjukisbrallor. Och att amningsbehåar fungerar nästan lika bra som vanliga även om kupstorleken är fel och att jag ändå har ett par kilo drygt kvar på graviditetskilona, så att vi kan spara in på mat till mig. Vatten och hårt bröd är både billigt och slankande.

Bitter? Jag?

Nej inte alls!

Tvättstuga

1. Leopardorangea fläckar på finaste kalaströjan (spår efter ansiktsmålning). Gnuggar med galltvål innan den hamnar i tvättmaskinen tillsammans med vita handdukarna. Efter att Harry tvättat händerna blir de både syltiga, jordiga och kladdiga.

2. En gnuggning med blöt tumme på mina svarta byxor får räcka för att dölja gårdagens mat och kräk.

3. Handtvätt av nedspydd tröjärm får torka på värmegovet.

4. En maskin med allehanda kulörer pyjamasar och bodys. Slut på hyllan nämligen!

Lördag

Förfest! En kopp gott nymalt kaffe från Dominikanska republiken och ett glas Sheridan. Väntar just nu på kvällens sockerfria snacks. Sparrisen ligger i marinad och gottar till sig. Pinjenötterna ska rostas och saltas. Mmmmmm.

Säkerhetsrisk

Kabinpersonal i vild strejk. Alla dessa säkerhetskontroller för oss passagerare...pincetten får du lämna, den kan du kanske kapa planet med? (Men tänk om jag upptäcker ett bryn på glid under resans gång och saknar möjlighet att åtgärda? Vad gör jag då?) Men kabinpersonalen kan i ena stunden visa nödutgångar och i nästa gå ut i vild strejk. Hur gör de? Skållar passagerarna med tevatten, kastar dyra plastinslagna frallor på varandra, skär sönder stolar med trubbiga plastknivar? Otäckt tycker jag!

Försmak av sommar

24 grader, ljumma vindar och sol. Riktig sommar kändes det som idag. Hela tomten badar i sol, jag badar i svett och ingen badar i poolen. Den kan man väl inte släpa fram i april redan...eller? Jag skulle behöva en slags parasollhatt, så att jag alltid kan ha skuggan med mig. Var köper man en så´n?

Kalas!

Blänger uppgivet in i ett tomt kylskåp på jakt efter delikatesserna som tog slut i samma veva som lönen, dvs. för ett par veckor sedan. Äta bör man annars dör man, men vardagsmaten kan vara såååå trist. Oväntad lycka är den bästa, sa en lillstrumpa jag känner och idag fick jag en behövlig dusch av den, den oväntade lyckan alltså. Innan huset invaderades av små prinsar kunde jag nog inte drömma om hur ljuvt det ögonblicket skulle kännas när man hittar en kvarglömd bit blodpudding i kylens mörkare vrår. (Inte ens utgånget datum) Den middan blev snabbt ordnad. Snabbt, billigt, enkelt och uppskattat - en underskattad maträtt minsann.

-Middan är klar!
Hade det varit en annan dag, en annan mat i en annan tid hade jag mötts av en söt, men irriterat ihoprynkad näsa och ett
-Jag tycker inte om!

Men idag.
-Blodpudding! Idag igen! Tack mamma!
Liten glad mun och normalt sträckt nässkinn.

Oväntad lycka är den bästa!
Jag känner mig så upprymd att jag gödslar med utropstecken!!!

Kniiiip

Nina Hemmingsson är en favorit!
På tal om...knipövningar. Ska, borde, måste. Två små mirakel har tänjt både på hud, tålamod och bäckenbotten. Men när? Och hur? Ursäkterna är många och dumma.

Det bästa som hänt mig

Trotsigt

Allt jag säger blir fel. Jag har fel. Jag är dum. Jag får inte längre vara hans kompis, om jag gör så. Viskande svordomar. (från både hans och min mun) Dörrar som smäller. Liten kille som testar hur långt hans självbestämmanderätt sträcker sig. Och framför allt hur långt mammans tålamod räcker. Svaren på de två sistnämnda frågorna är "inte långt".

Jag biter ihop och tänker att sådant här måste barn ta sig genom. Jag vill ju att han ska våga ifrågasätta. Jag vill ju att han ska ha en stark vilja. Jag vill ju att han ska känna sig trygg och jag intalar mig själv att han blir trygg av att uppleva att mina gränser står orubbliga. Men trygg och arg är väl inte samma sak? Han blir så arg på mig! Pust!

Men om det inte vore för all denna arga och uppstudsiga trotsen så skulle jag ju inte glädjas så enormt åt de mysiga stunder vi trots allt har ganska ofta ändå. Igår var vi i skogen på skattjakt, vi lekte leopard och djurskötare...Det går ju över. Så mysigt kan vi ha det nästan jämt. Eller?

Jag står väl i sanningens namn inte oskyldig jag heller. För mycket tjat. Ganska många sneda prioriteringar i kaoset.
-Ska vi leka monstertrucks mamma?
-Jag har inte tid gubben (irriterad röst) Jag måste tömma diskmaskinen, vika tvätten, förbereda middan och stressa mig smal och snygg medan lillebror sover.
-Vi kan väl leka mamma?
-Sluta tjata! Du kan väl leka monstertrucks själv?
-Du är dum!!!

Vem kan säga emot? Heldum ju!

Baklängesäventyr

Med fyra hjul nederst öppnar sig en ny värld. Spännande upptäckter överallt, hemma ur ett helt nytt perspektiv. Förut upplevt ur famn eller liggande läge upplevs nu 64 cm.ö.h. Inte konstigt att man blir så här glad då! Att det bara går baklänges spelar då ingen roll. Kom tillbaka Valter, ropar vi och han skrattar och backar vidare.

Härlig morgon

Tisdag, onsdag och torsdag ligger draken i mig och lurpassar efter minsta tecken på svaghet. Är jag inte beredd tar det stressutlösta monstret över. "Skynda dig!" "Du kan själv!" "Kan du aldrig göra som jag säger?!", ryter hon, uppjagad av att hon ska vara på dagis kvart i nio. Sedan har jag dåligt samvete till klockan två när jag äntligen får hämta det oskyldiga offret, krama honom och ge honom alla mysstunder han förtjänar.

Idag är det fredag och draken har långledigt. Vi har en underbar morgon här hemma. Ingen stress, inget jäkt. Bara mys och pys!

Vad jag vill bli när jag blir stor

Om jag bara det visste! Vad jag vill bli alltså. Lärare var ju inte dumt, men senaste åren har väl överbevisat mig om olämpligheten i det yrket. Har man som jag svårt att behålla fattning och sans när det är alltför många bollar i luften är det väl bara jonglör och såpbubblejägare som vore olämpligare...Konstnär skulle jag trivas som. En sådan där expressiv, färgkastande vilde med stor och stökig atélje. Saknar dock vissa nödvändiga egenskaper, tex talang! Musiker då? Som den där trallande skolfröken från Munkedal som trallade sig in i melodifestival och folksjäl. "Hon med den fantastiska karisman", som min man sa smått ironiskt. Men jag kan ju varken spela eller sjunga, så det faller likaså. Då har ju högra hjärnhalvan inte många celler kvar att bidra med. Författare då? Jag dammade i alla fall av det manus som jag skrev för några år sedan. Tänkte skicka sörjan till ett par förlag bara på kul. Men inte till några små källarförlag då...jag vill i så fall spela på samma planhalva som de riktigt stora genierna. Annars kan det vara! Så försvann nog det lilla halmstrået likaså. Jag snubblade på mitt storhetsvansinne och det hände lååååångt innan mållinjen.

Update

När högtrycket drog vidare på typiskt aprilvis verkar det som om även mitt bloggande kom in i ett massivt lågtryck. Länge sedan jag skrev nu. Som vanligt i mitt liv händer det både mycket och ingenting. Trots ett totalt olägligt utbrott av kräkningar hann jag träffa såväl Roger som mamma och pappa. Kort och intensivt besök från mormor och morfar den här gången. Konstigt kändes det. Vi är ju vana att de campar i friggebon åtminstone några dagar, nu blev det en visit som var över på si så där 4 timmar. Harry och jag dukade upp ett mysigt blomkalas för 56-årsjubilaren och morfar och Harry fördrev snabbt intagna kalorier i form av halloncheesecake med en fotbollsmatch. Vi saknar er!

Våga vägra!

Sov ett par timmar ihopkrupen i fosterställnig på toalettgolvet och bara vägrade!!! Håkan var barmhärtig nog att höja golvvärmen lite åt mig och hämta min kudde. Sedan hade jag vägrat klart och än en gång besegrat kräkbacillerna. Då hade jag i och för sig skrämt iväg mamma, pappa och Roger till en dyr, men hulkfri natt på Scandic hotell. Nu håller jag tummarna för att inte mina grabbar ska drabbas. Valter är ynklig nog efter gårdagens två vaccinsprutor. Han vaknade med skållhet liten myskropp inatt, men ett par "suppar" verkar ha gjort susen. Idag är det blomkalas här i Trödje. Ska bli kul, även om jag väl får ta det lite försiktigt med tårtan...

Framtiden ser ljus ut

Vi längtar så det värker. Kan inte hålla oss borta från våran härliga tomt. För andra kanske bara ett torrt och stenigt hygge, men för oss drömmar som håller på att bli verklighet. Med en rejäl dos vilja och fantasi kan vi ställa oss på uppfarten och blicka mot grannarnas nybyggen (inte alls i klass med vårat...) eller luta oss en aning bakåt för att låta vårens varma solstrålar griljera våra vinterbleka ansikten där vi står på uteplatsen och lyssnar på bäcken som porlar ackompanjerad av en kör av vårystra småfåglar. Rosa moln avtecknar sig mot den klarblå himlen denna härliga aprildag.

Passa er!

Look-alike 2007 går in i finalspel, för nu kommer den riktiga konkurrensen. Passa er Gill, Stenmark och Gärdestad!

Snöfall

Varför ser det ut som om jag har dekorerat mitt collage med julens överblivna snöspray?

Look alike

Härmed utlyses Annikas stora look-alike-contest.

Tre tävlande är hittills nominerade, men har du förslag på fler så skicka mig en kommentar.

Jag är enväldig jury.

Personlig tränare

Jag ger inte upp! Idag körde jag ett pass till, ivrigt påhejad av mitt största fan. Men han blev inte alls imponerad. Trist, tyckte han. Därför drog han på sig shorts och spännarlinne för att visa muskler och hur jag kunde göra i stället. Det var ett fantastiskt boxerciseinspirerat träningspass. För att få den rätta känslan skulle vi dessutom lyssna på hip-hop bestämdes det. Det blev the Game, så för att få rätta känslan när du ser på bilderna nedan bör du klicka på den här länken. http://www.youtube.com/watch?v=j-qRBXwHytk

Sculptured

Nyttigt är inte kul! Stammar, skakar lätt på hand och dreglar i tangentbordet bara jag tänker på socker. Gårdagens maränger och jumbopåse med twist ter sig som en törstig kamels hägring i en torr öken i jämförelse med kvällens godbit. Lite honung i teét...mmmmmm.

Sedan var det ju den där träningen. 20 minuters pilates. Dammade av min yogamatta, flyttade undan soffbordet och lyckades efter en svettig brottningsmatch med våra 5 fjärrkontroller starta självaste filmen. Uppvärmd och klar. 20 bortkastade minuter senare ler den klämkäcka amerikanskan sitt bländvita leende in i kameran och försöker intala mig att "you feel taller, stronger and more sculptured". Längre uppsyn kanske, då hakan ramlat ner en decimeter när jag försökte förstå hur de där gängliga hudklädda skeletten kunde hålla emot med magmusklerna när de långsamt och kontrollerat rullade ner ryggraden innan de med raka ben satt sig upp igen. Själv låg jag skadskjuten med ryggskott och tittade på resterande 19 minuter av träningspasset....

månadens lek 2

Det prasslar i köket vilket betyder antingen att vi har råttor i skafferiet eller att jag har fått ovälkommen hjälp med dagens projekt; att tömma godisförrådet. Twistpåsen lockar förrädiskt på mig varje gång jag rör mig emot köksregionen och jag är lättstyrd känner jag. En kopp kaffe smakar bäst med ett glas Sheridan´s och en tre-fyra After eight och ikväll hoppas jag på ett glas gott rödvin och smaskig dessert. Sedan går startskottet! Beach 2007 står för dörren även om jag tappert stretar emot. Alla mina sommarkläder är en storlek för små...minst! Så nu är det officiellt. Har skaffat en träningsfilm som kommer att håna mig om jag inte använder den minst 3 gånger i veckan. (Hade helst beställt en Vibramax från Tv-shop, såg att man kunde ligga i soffan med en påse praliner medan den vibrerade mage och lår i form :)

månadens lek

Jag kanske får smaka i alla fall

Så har det hänt igen. Jag hade tydligen satt på mig osynlighetsmanteln av misstag innan jag la mig igår. Precis som jag gjort så många gånger förr, tagit på mig den utan att jag vetat om det alltså. Det finns ingen som suttit i väntrum hos läkare och tandläkare utan att bli uppropad så ofta som jag har. Kanske är jag så genomskinlig som person så att jag släpper likt maten i teflon från folks medvetanden. Och inte bara folk tydligen, utan även fä. Under nattens lopp har påskharen precis som förväntat trängt sig in genom springorna för att sprida påskglädje med sina smaskiga gåvor. Harry hittade ett gottafyllt ägg i sin legolåda bland monstertrucks och racerbilar. Under Valters täcke fanns också ett ägg med en burk morotspuré i. Harry upptäckte även ett flärdfullt pralinspäckat ägg i fotändan hos Håkan. Jag har letat och letat och letat efter mitt. Från början i glatt upprymd förväntan, senare i smått krypande uppgivenhet...kanske hade han gömt det på något av mina favoritplatser...har kollat i tvättmaskinen, i torktumlaren, i blöjhinken, i skurhinken, i dammsugarpåsen och bland smutstvätten. Nu har jag gett upp. Jag blev utan. Borde kasta den där osynlighetsmanteln en gång för alla. Om jag bara visste var jag lagt den...

Lättlurade?

Jag suger på en besk karamell. Återkommer när jag kan formulera mina teser om hur männen lyckats lura oss alla av kvinnokön. Ett ren lögn som de lyckats plantera som en sanning....

Mellanlandning och påskpussar

I gryningen kom de. Festglada och rödrosiga.

Påskgummor och påskgubbar gjorde en välbehövlig mellanlandning här i Trödje på sin färd mot Blåkulla. Man ska väl inte ha favoriter bland alla söta små, men den här påskgubben vann mitt hjärta direkt. Söt som socker!

Kvasten hade han parkerat på den hastigt ordnade uppställnigsplatsen på åkern. (20 kr kvasten tänkte jag och tjänade snabbt en ansenlig hacka) Gubben min och jag gjorde sällskap till dagens tävlingar i påskmästerskapen, äggrallyt i tunneln. Tyvärr hade han inte lyckats fånga dagens mest lättrullade ägg, men lika glad var han för det. Så klart! Det ryktades ju inte bara om att påskharen värpte tidigt i år som en naturlig del av det varmare klimatet, utan även om att han siktats i trakterna kring Tittmyran....

Något är på gång...

Det är inte fullmåne, men den kalla luften kändes ovanligt krypande kring mina frusna lemmar när jag var ute i mörkret och pyntade våra missväxta äppelträd med färgglada vippor. Mina känsliga trumhinnor registrerade en tyst vibration...ett svagt vinande ljud om jag ska våga mig på att beskriva det. Inget påtagligt egentligen utan bara en förnimmelse av att något är på gång...

Beslutsångest

Kanske finns det inte någon med större beslutsångest än jag. Det är så svårt att välja. Var på Me & I klädparty igår. Ville ha allt...nästan. Jag fick ju inse mina begränsningar, inte bara ekonomiskt. Alla söta flickklänningar och blusar inser ju t o m jag vore att kasta pengarna i sjön. Håkan skulle aldrig gå med på att dra på Valter den där ljuvliga rosa sköldis-blusen med rynk och puff.

Det blev ett par vita knickers till mig, otroooligt sköna. Hög mudd i midjan och viker man den dubbel så lyckas den faktiskt hålla det flexibla skinnet på magen på plats. Vita ja! Nyss skickade jag ett mail till säljaren att jag ville ha bruna i stället. Men vita hade ju varit snyggt till sommarens solbrända ben och mina vita och ljusblå skor. Men bruna är ju mer praktiskt till sommarens morotspuréer och blåbärspajer. Kanske skulle jag ha tagit vita i alla fall. Ångrar mig lite... Annars blev det punkiga piratbrallor med matchande solhatt till Harry och ett hemligt plagg för 100 spänn till mig. Wild ´n´crazy va? Men den gröna frottébodyn med vita hjärtan till Valter, turkosa poplinbrallorna med en cool bulldog på bakfickan tillsammans med matchande brun-orange randig t-shirt till Harry, den vita klänningen med turkost och brunt mönster på till mig...Kanske skulle jag ha valt annorlunda. Eller spräckt budgeten med buller och bång. Usch, så jobbigt!

Hipp hipp hurra!

1) Hur gammal är du?

33 år idag. Vilket nonsens att födelsdagarna skulle bli mindre viktiga när man blir vuxen. Jag älskar att fylla år! Mer presenter! Mer tårta! Mer grattis!

2) Hur gammal bedömer du att du är rent mentalt?

Vissa dagar 3-årstrotsig, vissa dagar tonårsrebellig, vissa dagar 212-årssliten....men i snitt 33.

3) Vid vilken fysisk ålder skulle du helst vilja vara – och varför?

33. Hur jävligt livet än känns ibland, så vill jag inte byta bort småbarnsåren mot något annat. Tänk att kunna skina som en sol åt att ha fått sova hela natten. Det tar man liksom för givet annars.

4) “Alla vill till himmelen men ingen vill dö” sjunger Timbuktu. Skulle du vilja leva för evigt?

Det tror jag inte. Klimatet i framtiden blir nog inte i min smak.