Stå på huvudet mitt i natten

Trots en spiknykter midsommarafton så höll nattens äventyr på att sluta illa. Vaknade till av att regnet bokstavligt dånade mot plåttaket och tog snabbt beslutet att förhindra skyfall inomhus genom att förflytta mig de fem stegen från sängen till det öppna fönstret. Så långt allt väl. Men när jag sedan förbereder ett efterlängtat dyk tillbaka i min säng snubblar jag på något, mest troligt mina egna ben, och faller handlöst. Drar med mig sängbord och diverse annat på väg mot vad som just då känns som en säker död. Håkan studsar upp, väckt av braket, i tron att en elefant fallit genom taket. Jag själv ligger blickstill för att kontrollera att jag lever och inte har brutit något väsentligt i min mörbultade kropp. AJ! AJ! AJ!

Men som om det bara varit en otäck dröm så är jag inte ens blåslagen idag. Enda tecknet på att midsommarnattens äventyr verkligen inträffat är en värkande, men inte bruten, vänsterhand.

Så kan det gå när man inte har kontroll på sin lekamen...